Flippat klassrum - revolutionärt eller ordinärt?

För ungefär ett år sedan föreläste jag och en kollega om flippat klassrum för en delegation från Tyskland. Under frågestunden i slutet kom en kommentar från en av deltagarna som jag tyvärr inte kommer ihåg ordagrant men på ett ungefär.

- Så egentligen är själva undervisningen fortfarande traditionell fast ni spelar in genomgångarna?

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi svarade men det är en sån där fråga jag går och tänker på ibland. För det är ju just det som gjorde att jag fastnade direkt när jag hörde talas om metoden. Jag satt nämligen fast i frustration. Frustration över att inte hinna med. Frustration över att jag måste bedöma förmågor hos eleverna som jag aldrig hinner träna eftersom de måste undervisas i stoffet först annars har de ju inget att visa sina förmågor kring. Ganska mycket frustration helt enkelt.

Sen hade vi en studiedag kring flippat klassrum.
Studiedagen hölls av Fredrik Eriksson och började redan en vecka innan med att vi fick länkar till några filmklipp att se och några program att titta lite på. Ganska snabbt in på första klippet fattade jag att det är ju detta jag behöver. Genomgångarna är de samma (fast kortare) men lektionstiden finns orörd till att göra annat.

Ett par år fram i tiden och flippandet rent tekniskt känns som vardag men effekterna gör mig fortfarande förvånad. Tysken hade fel! Min undervisning är inte traditionell längre och tiden jag lägger på att förmedla information i klassrummet är nästan borta. Istället har tiden börjat fyllas av att eleverna får träna förmågor utifrån det stoff de får med sig in i klassrummet från "läxan". Eventuella frågetecken kan redas ut under lektionstid och det stoff som behandlats kan bearbetas till kunskap hos eleverna.

För att ta steget mot det flippade klassrummet krävdes ingen revolution men effekterna av att ha gjort det är allt annat än ordinära!

Här är klippet som fick mig att börja flippa mitt klassrum!