C3B4ME

Förra veckan veckan fick min envishet sin tydliga belöning.


Mina elever går i årskurs 8 och sedan förra året har jag kämpat en del för att få dem mer självständiga.

Eget arbete i 7:an gick väldigt trögt och många av eleverna kunde inte ta ett eget beslut eller skriva en egen mening själva utan att få min bekräftelse på att det var rätt. Var denna rädsla för att göra fel kommer ifrån vet jag inte. Men för mig har ett av målen med min undervisning varit att arbeta efter nyckelkompetensen lära att lära som handlar om lärande och förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet.

I mitt klassrum hänger det sedan ungefär ett år tillbaka en skylt där det står C3B4ME. När jag hängde upp den förklarande jag för eleverna att skylten ska läsas på engelska och att syftet med att hänga upp den var att ge eleverna en chans att använda varandra som lärresurser och för att hjälpa dem hitta egna vägar att hitta svar på sina frågor istället för att sitta och vänta på mig.

I början gick det sisådär med att hänvisa till skylten när eleverna ställde frågor. Jag upplevde att en del elever blev frustrerade av att behöva fråga sina klasskompisar om råd och litade inte riktigt på att de svar de fick var de "rätta". jag hade också väldigt svårt för att låta frågandet ta tid. Det hände flera gånger att jag inte "orkade" påminna eleverna om skylten utan gav eleverna de svar de borde fått från någon annan.

Förra veckan började med att jag hade följe med en kollega till jobbet. Han berättade för ett par veckor sedan att han kände sig frustrerad över att eleverna inte lyssnade på genomgångar och instruktioner utan han kände att han hela tiden tvingades svar på samma frågor om och om igen. Jag tipsade honom då om C3B4ME men när vi gick till skolan berättade han att skylten är uppe men han kände inte att den hjälpte.

För mig blev det ett tillfälle att tänka igenom dagsläget i mitt klassrum och när jag satt under mina lektioner och "sysslolöst" sorterade mina mail slog det mig - JAG HAR LYCKATS!!!!

Eleverna hade i uppgift att med boken och internet som hjälp svara på några grundläggande frågor om människokroppen. Lektionerna var till och från helt tysta och alla arbetade för sig själva. Men det fanns också perioder av ganska intensivt prat. När jag reflexmässigt hyssjat eleverna ett par gånger började jag istället lyssna på vad de pratade om. Alla samtal i klassrummet visade sig vara elever som stöttade och hjälpte varandra komma framåt i arbetet. Några jämförde sina svar, andra visade sidor eller skickade länkar till varandra. Alla elever arbetade!

För mig blev det en ypperlig vecka att gå runt i klassrummet och stötta de elever som brukar ha svårigheter att läsa och skriva, som ligger lite efter i arbetet eller som har lätt för att fastna i sidospår. Den tiden hade jag aldrig haft om jag inte för ett år sedan hängt upp en skylt med texten C3B4ME och envisats med att låta den hänga kvar.

Förändring tar tid! Viktigt att man påminner sig om det när det känns som om man inte når ut med nya idéer och tankar till eleverna. Förändring tar tid!