LOL och Konsten att ställa frågor del 1

På måndag är det dags för en ny träff för att prata kring lärande på skolan igen. Inte för att vi inte pratar om lärandet annars men på måndag är det 2,5 timme helig tid, öronmärkt för att inrikta sig på bara lärandet!

Vi i LOL-gruppen är väldigt peppade eftersom det är dags för någonting svårt. Hur ställer man frågor egentligen?

Här kommer upplägget:

Bfl-träff 5

Konsten att ställa frågor som för lärandet framåt

Som lärare ställer vi frågor till eleverna hela tiden och i en massa olika situationer. För att öka effektiviteten av lärandet hos eleverna är vi många som provat olika metoder för att ställa frågor. No hands up, miniwhiteboards, kamratbedömning osv. Men har vi testat nya frågor?

Många av oss kontrollerar elevernas kunskaper både skriftligt och muntligt i prov och läxförhör. Vi söker bekräftelse hos eleverna att de är med på vad som pågår av typen Förstår du? Hänger du med? Men hur stor del av våra frågor leder till något nytt?

För att förbereda dig inför träffen ska du ha läst

Körlings ord Feta frågor

Samtalsmodell

Introduktion (5 min)
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Inspirationsklipp

Diskutera

Vad väckte klippet för tankar hos dig som du kan applicera i din roll som lärare?

Vad är syftet med att ställa en fråga?

Hur formulerar man frågor som är feta?

Finns det situationer som inte kräver feta frågor?


Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Avslutning (5 min)

Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.

Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.

Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……
Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…
Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som……. 

LOL på Nordlyckeskolan

Skolan jag arbetar på har en LOL-grupp och jag hade lyckan att få vara med och starta den. LOL står för Lär Om Lärande och vi arbetar med bedömning för lärande. Förkortningen är noga vald eftersom vi också vill att det ska synas att vi använder IKT som verktyg och att det ska vara roligt, om än utmanande, att utvecklas.

Eftersom det kommer en del frågor om hur vi lägger upp arbetet så tänkte jag bjussa på upplägget i det här inlägget. Jag vill dock betona att jag är inte ensam om arbetet även om det skrivs på min blogg utan skulle inte komma nånvart utan mina kollegor i LOL-gruppen Sandra Lundskog, Elinor Eklöf, Peter Sandström, Jonas Stenroth och Jennie Corneliusson Haraldsson.

Vi har så kallade Bfl-träffar ungefär en gång i månaden. Då kortar vi elevernas skoldag med 45min och sitter under förlängd arbetslagstid i 2,5h och fortbildar oss i något som utvecklar vårt sätt att lära och vårt förhållningssätt till lärande.

Träffarna under våren var knutna till boken "Att följa lärande" skriven av Dylan Wiliam. Till varje träff hade vi lärare en läsläxa kopplad till en eller fler av strategierna i boken. Tiden vi la på inläsning resulterade senare i en kompdag för alla i juni. Till det här läsåret har vi fortfarande bokens innehåll i bakhuvudet men väljer teman och läsläxor utifrån hur vi vill fortsätta vår utveckling.

Samtalsmodellen vi valt ser för tillfället ut som nedanför. Mycket är taget från den samtalsmodell som man använt på en del skolor i Lund kring bfl, en del har vi ändrat och reviderat efter att ha haft ett par träffar.

Samtalsmodell

Introduktion (5 min)
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Presentation av en undervisningsteknik, artikel, videoklipp eller ett
kapitel i en bok. Diskussion kring bestämda frågor.
Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.
Avslutning (5 min)Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.

Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som……. 

Den skriftliga planeringen är viktig och görs i vår lär(o)bok som ligger i vår lärplattform Hjärntorget. Alla kan se vad alla har skrivit vilket ökar det kollegiala lärandet genom att man kan tipsa varandra.

Då har ni fått koll på ramen! Nästa inlägg blir en beskrivning av nästa träff som är en introduktion till att lära oss mer om konsten att ställa frågor som för lärandet framåt. 

Lustfyllt lärande?

Ska man bry sig om att göra undervisningen lustfylld när eleverna går i årskurs 9?

Svaret kan tyckas självklart, ja det ska man alltid oavsett årskurs. Men vad gör man om eleverna inte vill?

Mina elever är peppade inför att gå i 9:an. Väldigt peppade, men också väldigt nervösa. Det kommer ett nationellt prov till våren och för ganska många av elever är detta allt som räknas. Varför då? Vem har lärt dem att det är så viktigt? Hur många gånger jag än pratat med dem och försöker förklara så tror några av eleverna inte på mig.

Förra veckan läste vi vad skolverket skriver om syftet med nationella prov. Bland annat står det klart och tydligt att "De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper". Läs mer här

Men ändå tror inte alla på mig. Eleverna vill att vi ska börja repetera.  -Va, sa jag. Då missar vi ju ett helt års undervisning??? Jag gör nu mitt bästa för att gå emot några elevers vilja att bara repetera stoff och genomföra gamla nationella prov. Jag gör mitt bästa för att trots allt skapa en undervisning som betyder något, som är intressant, engagerande och som ger kunskap för resten av livet och en lust till fortsatt lärande.

Hoppas bara att eleverna inte tycker att jag valt fel när de får tillbaka sina resultat från det nationella provet.....och hoppas att jag är stark nog att bedöma elevernas förmågor inte bara baserat på hur det går i april utan kommer ihåg att räkna in alla delar av min samlade information från alla 3 åren jag undervisat dem.

Tänker, tänker, tänker...

Några dagar kvar innan en underbart ledig sommar övergår till ett nytt spännande läsår.

Även om jobbet inte börjar riktigt än så börjar huvudet växla om och tankarna går mer och mer över till att handla om eleverna och hur vi ska få tiden att räcka till i klassrummet. I vanliga fall har jag alltid avslutat ett moment innan eleverna går på sommarlov men så blev det inte i år. Därför är det inte de vanliga tankarna som kommer där man går och brottas med vilken ordning man ska ta allt och vilka uppgifter man ska koppla till innehållet osv. I år handlar det mer om att sy ihop lösa trådar till någonting bra på så kort tid som möjligt.

Eleverna håller på med ett lekplatsprojekt för att lära sig mer om kraft och rörelse. Idéen till projektet kom efter inspiration från nån facebookgrupp eller på twitter där någon lagt upp ett liknande arbete där eleverna fick gå till en lekplats och med hjälp av QR-koder arbeta med olika uppgifter. Det proffsiga här hade självklart varit att länka till  läraren som lagt upp arbetet men jag kommer inte ihåg var jag såg det.

Mina elever läste då om kraft och vi var på väg att gå in på rörelser men jag kunde inte hitta några inspirerande uppgifter med hjälp av boken och eftersom det var så sent in på läsåret behövde det vara något extra speciellt för att hålla motivationen igång. Jag undervisar på en högstadieskola och vi har ingen lekplats. Skolan ligger på en höjd mitt i en idrottsplats. Det finns en stor idrottshall, motionsslingor och otalet fotbollsplaner men ingen lekplats. Jag gillade dock lekplatsidéen så pass mycket att jag inte tänkte en liten detalj stoppa oss. Finns det ingen lekplats får man väl bygga en.

Responsen när jag presenterade uppgiften var över all förväntan. Eleverna accepterade utan klagomål gruppindelningar och satte snabbt igång att planera. Klasserna fick själva välja en gemensam skala och efter en genomgång över vad som skulle finnas på lekplatsen lottades de olika delarna ut och arbetet började.

När jag gjorde grovplaneringen tänkte jag att själva byggandet skulle ta en vecka. Jag hade varit inne i vårt NO/teknikförråd och fyllt en vagn med lagom ambitiöst material som man lätt kunde använda för att bygga lagom ambitiösa modeller. Eleverna tänkte annorlunda :-)
De flesta tittade igenom min vagn med toarullar, tejp, sugrör och annat och nästan alla hittade material att börja med men ganska fort behövde de annat. De ville bygga på riktigt. Det pratades om hållfasthet och säkerhet. Det tog en lektion sen hade nästan alla grupper ställt frågan om de fick gå ner till slöjden eller in till bilden. Snabbt sprang jag före en grupp elever för att hinna fråga läraren i slöjdsalen om det var OK. Lite rädd för att få ett -nej, jag har egna elever att ta hand om! Återigen var responsen fantastisk! Mina elever fick gärna komma in och i mån av plats bygga med vilket material de ville och vilka verktyg som helst.
Timingen var dessutom väldigt bra eftersom det var så långt in på terminen var en del redan klara med sina arbeten i bild och slöjd och fick då gärna använda sin lektionstid till att bygga, gjuta, måla, knyta nät och allt annat fantastiskt kreativt eleverna kom på att de ville göra.

Så var är vi nu? Jo alla eleverna i 3 av 4 klasser har byggt klart sina alster. De står uppställda i salen och väntar på att användas. För den fjärde klassen ser det annorlunda ut. Alla lovdagar, idrottsdagar, temadagar, utflykter och allt annat som drabbar en vårtermin ligger sällan jämnt fördelat. En av mina klasser blev av med hälften av sina lektioner i NO, en klass hade alla sina intakta och de 2 andra missade en del men inte många. Nu har jag problem! Jag vill inte ta ifrån eleverna möjligheten att bygga klart men samtidigt vill jag att vi ska gå in i nästa fas dvs. att använda lekplatserna för att förklara kraft och rörelser. Jag tänker och tänker....får se var jag landar.

Återkommer!

Det är något speciellt med Göteborgs pedagoger...eller?

På tisdag 3/6 är det dags för säsongsavslutning av pedagogisk pub i Götet.

Vid en snabb sökning hittar jag lite siffror som berättar att det i Göteborgs stad finns ca 180 grundskolor och runt 50 gymnasieskolor dvs runt 230 skolor. Om man räknar lite slarvigt att det på varje enhet arbetar typ 20 "pedagogiska personer" så landar man på att det i Göteborg arbetar mer än 4000 personer som gör sitt absolut bästa för att deras elever ska lyckas så bra som möjligt.

Det kollegiala lärandet är viktigt! Att träffas under informella former och prata om skola och lärande är kul, upplyftande och inspirerande. Att ha en motpol till media och politiker som visar en bild av skolan som jag inte känner igen känns nödvändigt.

När vi drog igång pedagogisk pub hade jag själv som dröm att lyckat få dit 50 personer. 50 av 4000 är inte många, en löjligt liten siffra faktiskt. Ändå är vi ganska långt ifrån. När jag kollade senast var det 11 personer anmälda, av dessa finns fantastiska människor från både Partille ochKungsbacka. Ryktet säger att det även blir finfrämmande från Borås. Kom igen Göteborg!!!!!! Kom!!!!!
https://www.facebook.com/events/1433471960238220/?ref=22

Lärandet framåt funkar ibland bäst om man går bakåt

Vanligtvis brukar paniken infinna sig så här års....

Varför har vi inte hunnit mer? Tänk om de inte lärt sig tillräckligt! Tänk om jag inte hinner klart...

I år är inget undantag, tvärtom vill jag mer än någonsin och då är det lätt att bli fartblind.
Jag undervisar i NO. På min skola har vi delat upp ämnena terminsvis så vi började hösten med kemi, efter höstlovet gick NO över i teknik. Vårterminen började med fysik, sen biologi och nu mera fysik.

Uppdelningen känns jättebra! På min förra skola försökte vi trycka in alla ämnen varje termin vilket gjorde att varje moment fick hållas ganska kort och det kändes som man aldrig hann komma in på fördjupningsdelen av ett moment. Nackdelen är dock att det hinner gå en väldigt lång tid mellan ämnena.

Många av mina elever kände i december att deras kemibetyg låg något under deras egentliga förmåga, speciellt vad gäller förmågan att skriva laborationsrapporter. Jag lovade därför en ny chans under vårterminen. Vi har läst om människokroppen och laborationer i biokemi passar perfekt att bedöma i båda ämnena. För att göra historien något kortare så sket det sig för de labgrupper jag har på tisdagar.

I helgen hann jag landa tillfälligt efter en konstig period av PRAO, påsklov, temavecka, kompledigt, samrättning och SETT och fick då panik eftersom vi borde vara klara med biologin men hälften av mina elever har ännu inte fått sin chans att förbättra kemibetyget. Vad ska man hitta på? En laboration som bara görs av hälften av eleverna som inte passar in till resten av stoffet och som dessutom måste genomföras och sammanfattas skriftligt på bara 60 min eftersom nästa tisdagslektioner går bort på grund av Operation Dagsverke. Det stod still i mitt huvud, jag kom inte på nåt! Då kom jag på nåt briljant!

Jag använder sedan lite drygt ett år tillbaka uteslutande Hjärntorget för att lämna ut och samla in uppgifter, tester, läxor...kort sagt allt! Istället för att eleverna fick en helt ny laboration fick de chans att förbättra sina gamla rapporter. Vad då? Då lär de sig ju inget nytt! Eller?

Idag har varit en fantastisk dag! Så många kommentarer har lyft mig, lugnat mig och gett mig fortsatt mod att lita på min yrkesskicklighet.

- Herregud, vilken skräprapport! Hur kunde vi lämna in något så dåligt?
- Jag kommer inte riktigt ihåg den här laborationen men jag ser ju en massa saker som saknas i slutsatsen!
- Oj, har jag skrivit de här formlerna? De är ju helt fel!

Snacka om att synlliggöra lärandet! Vi går framåt jag och eleverna! På lite drygt en termin har de utvecklat sin näsa för kvalité, utvecklat sin förmåga att utvärdera sitt eget arbete och detta hade vi aldrig märkt om jag inte tvingat oss att gå bakåt.

Det visar också vilka möjligheter ett digitalt responssystem ger. Eleverna kunde idag inte bara hitta sina gamla texter utan också mina bedömningar och kommentarer. Eftersom eleverna i höstas gjorde rapporter 2 och 2 hade en del texter "slarvats" bort men eftersom jag har tillgång till allt inlämnat material kan jag lätt skicka filer till eleverna och ingen blev utan arbetsmaterial.

Vad lärde jag mig om lärande idag?
Jo, att ibland är det bättre att backa än att rusa vidare. Kvalitet är ju så mycket viktigare än kvantitet!

C3B4ME

Förra veckan veckan fick min envishet sin tydliga belöning.


Mina elever går i årskurs 8 och sedan förra året har jag kämpat en del för att få dem mer självständiga.

Eget arbete i 7:an gick väldigt trögt och många av eleverna kunde inte ta ett eget beslut eller skriva en egen mening själva utan att få min bekräftelse på att det var rätt. Var denna rädsla för att göra fel kommer ifrån vet jag inte. Men för mig har ett av målen med min undervisning varit att arbeta efter nyckelkompetensen lära att lära som handlar om lärande och förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet.

I mitt klassrum hänger det sedan ungefär ett år tillbaka en skylt där det står C3B4ME. När jag hängde upp den förklarande jag för eleverna att skylten ska läsas på engelska och att syftet med att hänga upp den var att ge eleverna en chans att använda varandra som lärresurser och för att hjälpa dem hitta egna vägar att hitta svar på sina frågor istället för att sitta och vänta på mig.

I början gick det sisådär med att hänvisa till skylten när eleverna ställde frågor. Jag upplevde att en del elever blev frustrerade av att behöva fråga sina klasskompisar om råd och litade inte riktigt på att de svar de fick var de "rätta". jag hade också väldigt svårt för att låta frågandet ta tid. Det hände flera gånger att jag inte "orkade" påminna eleverna om skylten utan gav eleverna de svar de borde fått från någon annan.

Förra veckan började med att jag hade följe med en kollega till jobbet. Han berättade för ett par veckor sedan att han kände sig frustrerad över att eleverna inte lyssnade på genomgångar och instruktioner utan han kände att han hela tiden tvingades svar på samma frågor om och om igen. Jag tipsade honom då om C3B4ME men när vi gick till skolan berättade han att skylten är uppe men han kände inte att den hjälpte.

För mig blev det ett tillfälle att tänka igenom dagsläget i mitt klassrum och när jag satt under mina lektioner och "sysslolöst" sorterade mina mail slog det mig - JAG HAR LYCKATS!!!!

Eleverna hade i uppgift att med boken och internet som hjälp svara på några grundläggande frågor om människokroppen. Lektionerna var till och från helt tysta och alla arbetade för sig själva. Men det fanns också perioder av ganska intensivt prat. När jag reflexmässigt hyssjat eleverna ett par gånger började jag istället lyssna på vad de pratade om. Alla samtal i klassrummet visade sig vara elever som stöttade och hjälpte varandra komma framåt i arbetet. Några jämförde sina svar, andra visade sidor eller skickade länkar till varandra. Alla elever arbetade!

För mig blev det en ypperlig vecka att gå runt i klassrummet och stötta de elever som brukar ha svårigheter att läsa och skriva, som ligger lite efter i arbetet eller som har lätt för att fastna i sidospår. Den tiden hade jag aldrig haft om jag inte för ett år sedan hängt upp en skylt med texten C3B4ME och envisats med att låta den hänga kvar.

Förändring tar tid! Viktigt att man påminner sig om det när det känns som om man inte når ut med nya idéer och tankar till eleverna. Förändring tar tid!