Lustfyllt lärande?

Ska man bry sig om att göra undervisningen lustfylld när eleverna går i årskurs 9?

Svaret kan tyckas självklart, ja det ska man alltid oavsett årskurs. Men vad gör man om eleverna inte vill?

Mina elever är peppade inför att gå i 9:an. Väldigt peppade, men också väldigt nervösa. Det kommer ett nationellt prov till våren och för ganska många av elever är detta allt som räknas. Varför då? Vem har lärt dem att det är så viktigt? Hur många gånger jag än pratat med dem och försöker förklara så tror några av eleverna inte på mig.

Förra veckan läste vi vad skolverket skriver om syftet med nationella prov. Bland annat står det klart och tydligt att "De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper". Läs mer här

Men ändå tror inte alla på mig. Eleverna vill att vi ska börja repetera.  -Va, sa jag. Då missar vi ju ett helt års undervisning??? Jag gör nu mitt bästa för att gå emot några elevers vilja att bara repetera stoff och genomföra gamla nationella prov. Jag gör mitt bästa för att trots allt skapa en undervisning som betyder något, som är intressant, engagerande och som ger kunskap för resten av livet och en lust till fortsatt lärande.

Hoppas bara att eleverna inte tycker att jag valt fel när de får tillbaka sina resultat från det nationella provet.....och hoppas att jag är stark nog att bedöma elevernas förmågor inte bara baserat på hur det går i april utan kommer ihåg att räkna in alla delar av min samlade information från alla 3 åren jag undervisat dem.

Tänker, tänker, tänker...

Några dagar kvar innan en underbart ledig sommar övergår till ett nytt spännande läsår.

Även om jobbet inte börjar riktigt än så börjar huvudet växla om och tankarna går mer och mer över till att handla om eleverna och hur vi ska få tiden att räcka till i klassrummet. I vanliga fall har jag alltid avslutat ett moment innan eleverna går på sommarlov men så blev det inte i år. Därför är det inte de vanliga tankarna som kommer där man går och brottas med vilken ordning man ska ta allt och vilka uppgifter man ska koppla till innehållet osv. I år handlar det mer om att sy ihop lösa trådar till någonting bra på så kort tid som möjligt.

Eleverna håller på med ett lekplatsprojekt för att lära sig mer om kraft och rörelse. Idéen till projektet kom efter inspiration från nån facebookgrupp eller på twitter där någon lagt upp ett liknande arbete där eleverna fick gå till en lekplats och med hjälp av QR-koder arbeta med olika uppgifter. Det proffsiga här hade självklart varit att länka till  läraren som lagt upp arbetet men jag kommer inte ihåg var jag såg det.

Mina elever läste då om kraft och vi var på väg att gå in på rörelser men jag kunde inte hitta några inspirerande uppgifter med hjälp av boken och eftersom det var så sent in på läsåret behövde det vara något extra speciellt för att hålla motivationen igång. Jag undervisar på en högstadieskola och vi har ingen lekplats. Skolan ligger på en höjd mitt i en idrottsplats. Det finns en stor idrottshall, motionsslingor och otalet fotbollsplaner men ingen lekplats. Jag gillade dock lekplatsidéen så pass mycket att jag inte tänkte en liten detalj stoppa oss. Finns det ingen lekplats får man väl bygga en.

Responsen när jag presenterade uppgiften var över all förväntan. Eleverna accepterade utan klagomål gruppindelningar och satte snabbt igång att planera. Klasserna fick själva välja en gemensam skala och efter en genomgång över vad som skulle finnas på lekplatsen lottades de olika delarna ut och arbetet började.

När jag gjorde grovplaneringen tänkte jag att själva byggandet skulle ta en vecka. Jag hade varit inne i vårt NO/teknikförråd och fyllt en vagn med lagom ambitiöst material som man lätt kunde använda för att bygga lagom ambitiösa modeller. Eleverna tänkte annorlunda :-)
De flesta tittade igenom min vagn med toarullar, tejp, sugrör och annat och nästan alla hittade material att börja med men ganska fort behövde de annat. De ville bygga på riktigt. Det pratades om hållfasthet och säkerhet. Det tog en lektion sen hade nästan alla grupper ställt frågan om de fick gå ner till slöjden eller in till bilden. Snabbt sprang jag före en grupp elever för att hinna fråga läraren i slöjdsalen om det var OK. Lite rädd för att få ett -nej, jag har egna elever att ta hand om! Återigen var responsen fantastisk! Mina elever fick gärna komma in och i mån av plats bygga med vilket material de ville och vilka verktyg som helst.
Timingen var dessutom väldigt bra eftersom det var så långt in på terminen var en del redan klara med sina arbeten i bild och slöjd och fick då gärna använda sin lektionstid till att bygga, gjuta, måla, knyta nät och allt annat fantastiskt kreativt eleverna kom på att de ville göra.

Så var är vi nu? Jo alla eleverna i 3 av 4 klasser har byggt klart sina alster. De står uppställda i salen och väntar på att användas. För den fjärde klassen ser det annorlunda ut. Alla lovdagar, idrottsdagar, temadagar, utflykter och allt annat som drabbar en vårtermin ligger sällan jämnt fördelat. En av mina klasser blev av med hälften av sina lektioner i NO, en klass hade alla sina intakta och de 2 andra missade en del men inte många. Nu har jag problem! Jag vill inte ta ifrån eleverna möjligheten att bygga klart men samtidigt vill jag att vi ska gå in i nästa fas dvs. att använda lekplatserna för att förklara kraft och rörelser. Jag tänker och tänker....får se var jag landar.

Återkommer!

Det är något speciellt med Göteborgs pedagoger...eller?

På tisdag 3/6 är det dags för säsongsavslutning av pedagogisk pub i Götet.

Vid en snabb sökning hittar jag lite siffror som berättar att det i Göteborgs stad finns ca 180 grundskolor och runt 50 gymnasieskolor dvs runt 230 skolor. Om man räknar lite slarvigt att det på varje enhet arbetar typ 20 "pedagogiska personer" så landar man på att det i Göteborg arbetar mer än 4000 personer som gör sitt absolut bästa för att deras elever ska lyckas så bra som möjligt.

Det kollegiala lärandet är viktigt! Att träffas under informella former och prata om skola och lärande är kul, upplyftande och inspirerande. Att ha en motpol till media och politiker som visar en bild av skolan som jag inte känner igen känns nödvändigt.

När vi drog igång pedagogisk pub hade jag själv som dröm att lyckat få dit 50 personer. 50 av 4000 är inte många, en löjligt liten siffra faktiskt. Ändå är vi ganska långt ifrån. När jag kollade senast var det 11 personer anmälda, av dessa finns fantastiska människor från både Partille ochKungsbacka. Ryktet säger att det även blir finfrämmande från Borås. Kom igen Göteborg!!!!!! Kom!!!!!
https://www.facebook.com/events/1433471960238220/?ref=22

Lärandet framåt funkar ibland bäst om man går bakåt

Vanligtvis brukar paniken infinna sig så här års....

Varför har vi inte hunnit mer? Tänk om de inte lärt sig tillräckligt! Tänk om jag inte hinner klart...

I år är inget undantag, tvärtom vill jag mer än någonsin och då är det lätt att bli fartblind.
Jag undervisar i NO. På min skola har vi delat upp ämnena terminsvis så vi började hösten med kemi, efter höstlovet gick NO över i teknik. Vårterminen började med fysik, sen biologi och nu mera fysik.

Uppdelningen känns jättebra! På min förra skola försökte vi trycka in alla ämnen varje termin vilket gjorde att varje moment fick hållas ganska kort och det kändes som man aldrig hann komma in på fördjupningsdelen av ett moment. Nackdelen är dock att det hinner gå en väldigt lång tid mellan ämnena.

Många av mina elever kände i december att deras kemibetyg låg något under deras egentliga förmåga, speciellt vad gäller förmågan att skriva laborationsrapporter. Jag lovade därför en ny chans under vårterminen. Vi har läst om människokroppen och laborationer i biokemi passar perfekt att bedöma i båda ämnena. För att göra historien något kortare så sket det sig för de labgrupper jag har på tisdagar.

I helgen hann jag landa tillfälligt efter en konstig period av PRAO, påsklov, temavecka, kompledigt, samrättning och SETT och fick då panik eftersom vi borde vara klara med biologin men hälften av mina elever har ännu inte fått sin chans att förbättra kemibetyget. Vad ska man hitta på? En laboration som bara görs av hälften av eleverna som inte passar in till resten av stoffet och som dessutom måste genomföras och sammanfattas skriftligt på bara 60 min eftersom nästa tisdagslektioner går bort på grund av Operation Dagsverke. Det stod still i mitt huvud, jag kom inte på nåt! Då kom jag på nåt briljant!

Jag använder sedan lite drygt ett år tillbaka uteslutande Hjärntorget för att lämna ut och samla in uppgifter, tester, läxor...kort sagt allt! Istället för att eleverna fick en helt ny laboration fick de chans att förbättra sina gamla rapporter. Vad då? Då lär de sig ju inget nytt! Eller?

Idag har varit en fantastisk dag! Så många kommentarer har lyft mig, lugnat mig och gett mig fortsatt mod att lita på min yrkesskicklighet.

- Herregud, vilken skräprapport! Hur kunde vi lämna in något så dåligt?
- Jag kommer inte riktigt ihåg den här laborationen men jag ser ju en massa saker som saknas i slutsatsen!
- Oj, har jag skrivit de här formlerna? De är ju helt fel!

Snacka om att synlliggöra lärandet! Vi går framåt jag och eleverna! På lite drygt en termin har de utvecklat sin näsa för kvalité, utvecklat sin förmåga att utvärdera sitt eget arbete och detta hade vi aldrig märkt om jag inte tvingat oss att gå bakåt.

Det visar också vilka möjligheter ett digitalt responssystem ger. Eleverna kunde idag inte bara hitta sina gamla texter utan också mina bedömningar och kommentarer. Eftersom eleverna i höstas gjorde rapporter 2 och 2 hade en del texter "slarvats" bort men eftersom jag har tillgång till allt inlämnat material kan jag lätt skicka filer till eleverna och ingen blev utan arbetsmaterial.

Vad lärde jag mig om lärande idag?
Jo, att ibland är det bättre att backa än att rusa vidare. Kvalitet är ju så mycket viktigare än kvantitet!

C3B4ME

Förra veckan veckan fick min envishet sin tydliga belöning.


Mina elever går i årskurs 8 och sedan förra året har jag kämpat en del för att få dem mer självständiga.

Eget arbete i 7:an gick väldigt trögt och många av eleverna kunde inte ta ett eget beslut eller skriva en egen mening själva utan att få min bekräftelse på att det var rätt. Var denna rädsla för att göra fel kommer ifrån vet jag inte. Men för mig har ett av målen med min undervisning varit att arbeta efter nyckelkompetensen lära att lära som handlar om lärande och förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet.

I mitt klassrum hänger det sedan ungefär ett år tillbaka en skylt där det står C3B4ME. När jag hängde upp den förklarande jag för eleverna att skylten ska läsas på engelska och att syftet med att hänga upp den var att ge eleverna en chans att använda varandra som lärresurser och för att hjälpa dem hitta egna vägar att hitta svar på sina frågor istället för att sitta och vänta på mig.

I början gick det sisådär med att hänvisa till skylten när eleverna ställde frågor. Jag upplevde att en del elever blev frustrerade av att behöva fråga sina klasskompisar om råd och litade inte riktigt på att de svar de fick var de "rätta". jag hade också väldigt svårt för att låta frågandet ta tid. Det hände flera gånger att jag inte "orkade" påminna eleverna om skylten utan gav eleverna de svar de borde fått från någon annan.

Förra veckan började med att jag hade följe med en kollega till jobbet. Han berättade för ett par veckor sedan att han kände sig frustrerad över att eleverna inte lyssnade på genomgångar och instruktioner utan han kände att han hela tiden tvingades svar på samma frågor om och om igen. Jag tipsade honom då om C3B4ME men när vi gick till skolan berättade han att skylten är uppe men han kände inte att den hjälpte.

För mig blev det ett tillfälle att tänka igenom dagsläget i mitt klassrum och när jag satt under mina lektioner och "sysslolöst" sorterade mina mail slog det mig - JAG HAR LYCKATS!!!!

Eleverna hade i uppgift att med boken och internet som hjälp svara på några grundläggande frågor om människokroppen. Lektionerna var till och från helt tysta och alla arbetade för sig själva. Men det fanns också perioder av ganska intensivt prat. När jag reflexmässigt hyssjat eleverna ett par gånger började jag istället lyssna på vad de pratade om. Alla samtal i klassrummet visade sig vara elever som stöttade och hjälpte varandra komma framåt i arbetet. Några jämförde sina svar, andra visade sidor eller skickade länkar till varandra. Alla elever arbetade!

För mig blev det en ypperlig vecka att gå runt i klassrummet och stötta de elever som brukar ha svårigheter att läsa och skriva, som ligger lite efter i arbetet eller som har lätt för att fastna i sidospår. Den tiden hade jag aldrig haft om jag inte för ett år sedan hängt upp en skylt med texten C3B4ME och envisats med att låta den hänga kvar.

Förändring tar tid! Viktigt att man påminner sig om det när det känns som om man inte når ut med nya idéer och tankar till eleverna. Förändring tar tid!

Nyckelkompetenser och nyckelstategier

När jag planerar min undervisning försöker jag alltid att hålla en del i bakhuvudet.

För att göra en lång historia kort så vill jag att det mina elever gör tränar upp de nyckelkompetenser som EU satt upp för det livslånga lärandet och när det gäller hur vi arbetar så är mitt mål att uppfylla strategierna för bedömning för lärande.

När planeringen för människokroppen skulle göras var en del faktorer nödvändiga att ha med i beräkningen.
1. Efter en inledande lektion var klasserna tvungna att arbeta själva en vecka med hjälp av en vikarie eftersom jag och min rektor var i Kina på studieresa.
2. En hel del av det som tillhör människokroppen ska man ha läst i årskurs 4-6 och vi har därför inte tid att gå igenom allting från början men med det sagt så har flera av klasserna inte läst om människokroppen innan.
3. Eleverna hade momentet innan precis lämnat in en stor individuell skrivuppgift som kommer att ta tid att bedöma så bedömningen av detta moment bör inte kräva för mycket tid av mig som lärare.

Så här gjorde jag:
Jag flippade en genomgång av uppgiften en vecka innan första lektionen.

Eleverna fick också se ytterligare en film, en raplåt om människokroppens system tänkt som inspiration för att ge dem uppslag och idéer till hur de hur de kunde göra sin egen film.

Jag delade in grupperna och fördelade ut systemen i de olika klasserna när vi hade vår första lektion och lät dem sedan sätta igång.

En vecka gick och när jag kom tillbaka från Kina var filmerna klara för inlämning och uppvisning. Alla grupper fick lämna in sina filmer i ett diskussionsforum på vår datorplattform Hjärntorget så att alla elever i årskursen kan se filmerna.

Innan vi tittade på filmerna i klassrummet gick vi igenom kunskapskraven igen och tränade på att bedöma filmer genom att tillsammans se och bedöma tre olika filmer om människans celler. Detta gjorde vi för att skapa en samsyn hos eleverna över vad de skulle leta efter när de tittade på sina egna och de andra elevernas filmer.

Sen var det äntligen filmvisning. naturligtvis en del tekniska bekymmer men allting löstes på mer eller  mindre finurliga sätt. Efter filmerna hade visats så var det dags för bedömning. I Hjärntorget hade jag utformat en enkät där eleverna, utan att vara anonyma, kunde fylla i vad de tyckte om filmerna utifrån de kunskapskrav vi arbetat efter.

Enkäten blir för mig ett mycket tydligt sätt att se om de tycker att de lärt sig något av att se filmerna och om eleverna har lärt sig vad kunskapskraven betyder. Det blir också ett vägskäl för mig när jag ska planera upp fortsättningen. Alla klasser är inte klara men enkäten visar tydligt vad jag hade mina misstankar om.

Filmerna har varit ett bra sätt för eleverna att träna upp några av nyckelkompetenserna vad gäller det digitala, innovativa och att arbeta i grupp men de känner sig inte nöjda med hur mycket de har lärt sig i biologi.

Nästa vecka blir därför ett steg "tillbaka". Jag har utformat frågor om människokroppen som enligt mig täcker upp den absolut nödvändigaste basfaktan om människokroppen som eleverna lite mer "traditionellt" får svara på med hjälp av filmerna, internet och framförallt biologiboken.

Ett litet exempel på hur jag och mina elever arbetar i mitt klassrum just nu. Snart väntar nya planeringar och lektionsupplägg - mot nya äventyr!

Pubpremiär och storvinst

Vilken vecka!

Nu när arbetsveckan är slut har jag äntligen nån minut att tänka över ett par saker som hänt.

I måndags var det en pirrig men efterlängtad premiär av Pedagogisk Pub i Götet. Som vanligt har det varit en sån grej som jag gärna velat gå på, inte hittade och därför fick ordna en egen. Ja, egen och egen förresten, sånt går ju inte att ordna själv utan jag har haft stor nytta av min kollega Jimmie som fixade Posthotellet, Jacob som lät mig bjuda in folk via facebookgruppen Pedagogisk Pub och min syster Åsa som skickade hela upplägget från hennes grupp som ordnar pedagogisk pub i Lund.
Så här i efterhand kan man väl konstatera att tiden var både den bästa och inte. De flesta arbetar i ett rasande tempo i början av vårterminen och på vår skola är utvecklingssamtalen i full gång så energinivån är inte den högsta. Å andra sidan är det ju just i sådana perioder som man behöver fylla på energin och det gör man verkligen vid en tillställning som Pedagogisk pub!

I onsdags var jag med mina kollegor och 4 klasser på Universeum hela dagen. Vi har sedan höstlovet deltagit i ett projekt som heter Framtida transporter. Det har varit ett ganska hårt slit med att få det att funka med ett så pass fritt helklassarbete samtidigt som man måste ha parallella uppgifter som lyfter och stärker individerna och ger bedömningsunderlag för betyg.
Hela projektet har dessutom dokumenterats för att ingå som material i ett entreprenöriellt lärande projekt vi har på skolan som heter EVA. Många timmar har ägnats åt klippning och redigering på både iPad (som jag inte kan) och PC (som jag kan).

En lång historia kan göras väldigt kort..... vi vann!!!
Eller rättare sagt en av mina klasser vann, "min" klass vann!!!
http://www.universeum.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1227&Itemid=3

Nästa blogginlägg måste handla om vad jag och mina elever gör i klassrummet! Det är ju ändå där större delen av deras och mitt lärande sker!