Vanligtvis brukar paniken infinna sig så här års....
Varför har vi inte hunnit mer? Tänk om de inte lärt sig tillräckligt! Tänk om jag inte hinner klart...
I år är inget undantag, tvärtom vill jag mer än någonsin och då är det lätt att bli fartblind.
Jag undervisar i NO. På min skola har vi delat upp ämnena terminsvis så vi började hösten med kemi, efter höstlovet gick NO över i teknik. Vårterminen började med fysik, sen biologi och nu mera fysik.
Uppdelningen känns jättebra! På min förra skola försökte vi trycka in alla ämnen varje termin vilket gjorde att varje moment fick hållas ganska kort och det kändes som man aldrig hann komma in på fördjupningsdelen av ett moment. Nackdelen är dock att det hinner gå en väldigt lång tid mellan ämnena.
Många av mina elever kände i december att deras kemibetyg låg något under deras egentliga förmåga, speciellt vad gäller förmågan att skriva laborationsrapporter. Jag lovade därför en ny chans under vårterminen. Vi har läst om människokroppen och laborationer i biokemi passar perfekt att bedöma i båda ämnena. För att göra historien något kortare så sket det sig för de labgrupper jag har på tisdagar.
I helgen hann jag landa tillfälligt efter en konstig period av PRAO, påsklov, temavecka, kompledigt, samrättning och SETT och fick då panik eftersom vi borde vara klara med biologin men hälften av mina elever har ännu inte fått sin chans att förbättra kemibetyget. Vad ska man hitta på? En laboration som bara görs av hälften av eleverna som inte passar in till resten av stoffet och som dessutom måste genomföras och sammanfattas skriftligt på bara 60 min eftersom nästa tisdagslektioner går bort på grund av Operation Dagsverke. Det stod still i mitt huvud, jag kom inte på nåt! Då kom jag på nåt briljant!
Jag använder sedan lite drygt ett år tillbaka uteslutande Hjärntorget för att lämna ut och samla in uppgifter, tester, läxor...kort sagt allt! Istället för att eleverna fick en helt ny laboration fick de chans att förbättra sina gamla rapporter. Vad då? Då lär de sig ju inget nytt! Eller?
Idag har varit en fantastisk dag! Så många kommentarer har lyft mig, lugnat mig och gett mig fortsatt mod att lita på min yrkesskicklighet.
- Herregud, vilken skräprapport! Hur kunde vi lämna in något så dåligt?
- Jag kommer inte riktigt ihåg den här laborationen men jag ser ju en massa saker som saknas i slutsatsen!
- Oj, har jag skrivit de här formlerna? De är ju helt fel!
Snacka om att synlliggöra lärandet! Vi går framåt jag och eleverna! På lite drygt en termin har de utvecklat sin näsa för kvalité, utvecklat sin förmåga att utvärdera sitt eget arbete och detta hade vi aldrig märkt om jag inte tvingat oss att gå bakåt.
Det visar också vilka möjligheter ett digitalt responssystem ger. Eleverna kunde idag inte bara hitta sina gamla texter utan också mina bedömningar och kommentarer. Eftersom eleverna i höstas gjorde rapporter 2 och 2 hade en del texter "slarvats" bort men eftersom jag har tillgång till allt inlämnat material kan jag lätt skicka filer till eleverna och ingen blev utan arbetsmaterial.
Vad lärde jag mig om lärande idag?
Jo, att ibland är det bättre att backa än att rusa vidare. Kvalitet är ju så mycket viktigare än kvantitet!
tisdag 13 maj 2014
fredag 21 mars 2014
C3B4ME
Förra veckan veckan fick min envishet sin tydliga belöning.
Mina elever går i årskurs 8 och sedan förra året har jag kämpat en del för att få dem mer självständiga.
Eget arbete i 7:an gick väldigt trögt och många av eleverna kunde inte ta ett eget beslut eller skriva en egen mening själva utan att få min bekräftelse på att det var rätt. Var denna rädsla för att göra fel kommer ifrån vet jag inte. Men för mig har ett av målen med min undervisning varit att arbeta efter nyckelkompetensen lära att lära som handlar om lärande och förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet.
I mitt klassrum hänger det sedan ungefär ett år tillbaka en skylt där det står C3B4ME. När jag hängde upp den förklarande jag för eleverna att skylten ska läsas på engelska och att syftet med att hänga upp den var att ge eleverna en chans att använda varandra som lärresurser och för att hjälpa dem hitta egna vägar att hitta svar på sina frågor istället för att sitta och vänta på mig.
I början gick det sisådär med att hänvisa till skylten när eleverna ställde frågor. Jag upplevde att en del elever blev frustrerade av att behöva fråga sina klasskompisar om råd och litade inte riktigt på att de svar de fick var de "rätta". jag hade också väldigt svårt för att låta frågandet ta tid. Det hände flera gånger att jag inte "orkade" påminna eleverna om skylten utan gav eleverna de svar de borde fått från någon annan.
Förra veckan började med att jag hade följe med en kollega till jobbet. Han berättade för ett par veckor sedan att han kände sig frustrerad över att eleverna inte lyssnade på genomgångar och instruktioner utan han kände att han hela tiden tvingades svar på samma frågor om och om igen. Jag tipsade honom då om C3B4ME men när vi gick till skolan berättade han att skylten är uppe men han kände inte att den hjälpte.
För mig blev det ett tillfälle att tänka igenom dagsläget i mitt klassrum och när jag satt under mina lektioner och "sysslolöst" sorterade mina mail slog det mig - JAG HAR LYCKATS!!!!
Eleverna hade i uppgift att med boken och internet som hjälp svara på några grundläggande frågor om människokroppen. Lektionerna var till och från helt tysta och alla arbetade för sig själva. Men det fanns också perioder av ganska intensivt prat. När jag reflexmässigt hyssjat eleverna ett par gånger började jag istället lyssna på vad de pratade om. Alla samtal i klassrummet visade sig vara elever som stöttade och hjälpte varandra komma framåt i arbetet. Några jämförde sina svar, andra visade sidor eller skickade länkar till varandra. Alla elever arbetade!
För mig blev det en ypperlig vecka att gå runt i klassrummet och stötta de elever som brukar ha svårigheter att läsa och skriva, som ligger lite efter i arbetet eller som har lätt för att fastna i sidospår. Den tiden hade jag aldrig haft om jag inte för ett år sedan hängt upp en skylt med texten C3B4ME och envisats med att låta den hänga kvar.
Förändring tar tid! Viktigt att man påminner sig om det när det känns som om man inte når ut med nya idéer och tankar till eleverna. Förändring tar tid!
Mina elever går i årskurs 8 och sedan förra året har jag kämpat en del för att få dem mer självständiga.
Eget arbete i 7:an gick väldigt trögt och många av eleverna kunde inte ta ett eget beslut eller skriva en egen mening själva utan att få min bekräftelse på att det var rätt. Var denna rädsla för att göra fel kommer ifrån vet jag inte. Men för mig har ett av målen med min undervisning varit att arbeta efter nyckelkompetensen lära att lära som handlar om lärande och förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet.
I mitt klassrum hänger det sedan ungefär ett år tillbaka en skylt där det står C3B4ME. När jag hängde upp den förklarande jag för eleverna att skylten ska läsas på engelska och att syftet med att hänga upp den var att ge eleverna en chans att använda varandra som lärresurser och för att hjälpa dem hitta egna vägar att hitta svar på sina frågor istället för att sitta och vänta på mig.
I början gick det sisådär med att hänvisa till skylten när eleverna ställde frågor. Jag upplevde att en del elever blev frustrerade av att behöva fråga sina klasskompisar om råd och litade inte riktigt på att de svar de fick var de "rätta". jag hade också väldigt svårt för att låta frågandet ta tid. Det hände flera gånger att jag inte "orkade" påminna eleverna om skylten utan gav eleverna de svar de borde fått från någon annan.
Förra veckan började med att jag hade följe med en kollega till jobbet. Han berättade för ett par veckor sedan att han kände sig frustrerad över att eleverna inte lyssnade på genomgångar och instruktioner utan han kände att han hela tiden tvingades svar på samma frågor om och om igen. Jag tipsade honom då om C3B4ME men när vi gick till skolan berättade han att skylten är uppe men han kände inte att den hjälpte.
För mig blev det ett tillfälle att tänka igenom dagsläget i mitt klassrum och när jag satt under mina lektioner och "sysslolöst" sorterade mina mail slog det mig - JAG HAR LYCKATS!!!!
Eleverna hade i uppgift att med boken och internet som hjälp svara på några grundläggande frågor om människokroppen. Lektionerna var till och från helt tysta och alla arbetade för sig själva. Men det fanns också perioder av ganska intensivt prat. När jag reflexmässigt hyssjat eleverna ett par gånger började jag istället lyssna på vad de pratade om. Alla samtal i klassrummet visade sig vara elever som stöttade och hjälpte varandra komma framåt i arbetet. Några jämförde sina svar, andra visade sidor eller skickade länkar till varandra. Alla elever arbetade!
För mig blev det en ypperlig vecka att gå runt i klassrummet och stötta de elever som brukar ha svårigheter att läsa och skriva, som ligger lite efter i arbetet eller som har lätt för att fastna i sidospår. Den tiden hade jag aldrig haft om jag inte för ett år sedan hängt upp en skylt med texten C3B4ME och envisats med att låta den hänga kvar.
Förändring tar tid! Viktigt att man påminner sig om det när det känns som om man inte når ut med nya idéer och tankar till eleverna. Förändring tar tid!
fredag 14 mars 2014
Nyckelkompetenser och nyckelstategier
När jag planerar min undervisning försöker jag alltid att hålla en del i bakhuvudet.
För att göra en lång historia kort så vill jag att det mina elever gör tränar upp de nyckelkompetenser som EU satt upp för det livslånga lärandet och när det gäller hur vi arbetar så är mitt mål att uppfylla strategierna för bedömning för lärande.
När planeringen för människokroppen skulle göras var en del faktorer nödvändiga att ha med i beräkningen.
1. Efter en inledande lektion var klasserna tvungna att arbeta själva en vecka med hjälp av en vikarie eftersom jag och min rektor var i Kina på studieresa.
2. En hel del av det som tillhör människokroppen ska man ha läst i årskurs 4-6 och vi har därför inte tid att gå igenom allting från början men med det sagt så har flera av klasserna inte läst om människokroppen innan.
3. Eleverna hade momentet innan precis lämnat in en stor individuell skrivuppgift som kommer att ta tid att bedöma så bedömningen av detta moment bör inte kräva för mycket tid av mig som lärare.
Så här gjorde jag:
Jag flippade en genomgång av uppgiften en vecka innan första lektionen.
För att göra en lång historia kort så vill jag att det mina elever gör tränar upp de nyckelkompetenser som EU satt upp för det livslånga lärandet och när det gäller hur vi arbetar så är mitt mål att uppfylla strategierna för bedömning för lärande.
När planeringen för människokroppen skulle göras var en del faktorer nödvändiga att ha med i beräkningen.
1. Efter en inledande lektion var klasserna tvungna att arbeta själva en vecka med hjälp av en vikarie eftersom jag och min rektor var i Kina på studieresa.
2. En hel del av det som tillhör människokroppen ska man ha läst i årskurs 4-6 och vi har därför inte tid att gå igenom allting från början men med det sagt så har flera av klasserna inte läst om människokroppen innan.
3. Eleverna hade momentet innan precis lämnat in en stor individuell skrivuppgift som kommer att ta tid att bedöma så bedömningen av detta moment bör inte kräva för mycket tid av mig som lärare.
Så här gjorde jag:
Jag flippade en genomgång av uppgiften en vecka innan första lektionen.
Eleverna fick också se ytterligare en film, en raplåt om människokroppens system tänkt som inspiration för att ge dem uppslag och idéer till hur de hur de kunde göra sin egen film.
Jag delade in grupperna och fördelade ut systemen i de olika klasserna när vi hade vår första lektion och lät dem sedan sätta igång.
En vecka gick och när jag kom tillbaka från Kina var filmerna klara för inlämning och uppvisning. Alla grupper fick lämna in sina filmer i ett diskussionsforum på vår datorplattform Hjärntorget så att alla elever i årskursen kan se filmerna.
Innan vi tittade på filmerna i klassrummet gick vi igenom kunskapskraven igen och tränade på att bedöma filmer genom att tillsammans se och bedöma tre olika filmer om människans celler. Detta gjorde vi för att skapa en samsyn hos eleverna över vad de skulle leta efter när de tittade på sina egna och de andra elevernas filmer.
Sen var det äntligen filmvisning. naturligtvis en del tekniska bekymmer men allting löstes på mer eller mindre finurliga sätt. Efter filmerna hade visats så var det dags för bedömning. I Hjärntorget hade jag utformat en enkät där eleverna, utan att vara anonyma, kunde fylla i vad de tyckte om filmerna utifrån de kunskapskrav vi arbetat efter.
Enkäten blir för mig ett mycket tydligt sätt att se om de tycker att de lärt sig något av att se filmerna och om eleverna har lärt sig vad kunskapskraven betyder. Det blir också ett vägskäl för mig när jag ska planera upp fortsättningen. Alla klasser är inte klara men enkäten visar tydligt vad jag hade mina misstankar om.
Filmerna har varit ett bra sätt för eleverna att träna upp några av nyckelkompetenserna vad gäller det digitala, innovativa och att arbeta i grupp men de känner sig inte nöjda med hur mycket de har lärt sig i biologi.
Nästa vecka blir därför ett steg "tillbaka". Jag har utformat frågor om människokroppen som enligt mig täcker upp den absolut nödvändigaste basfaktan om människokroppen som eleverna lite mer "traditionellt" får svara på med hjälp av filmerna, internet och framförallt biologiboken.
Ett litet exempel på hur jag och mina elever arbetar i mitt klassrum just nu. Snart väntar nya planeringar och lektionsupplägg - mot nya äventyr!
fredag 7 februari 2014
Pubpremiär och storvinst
Vilken vecka!
Nu när arbetsveckan är slut har jag äntligen nån minut att tänka över ett par saker som hänt.
I måndags var det en pirrig men efterlängtad premiär av Pedagogisk Pub i Götet. Som vanligt har det varit en sån grej som jag gärna velat gå på, inte hittade och därför fick ordna en egen. Ja, egen och egen förresten, sånt går ju inte att ordna själv utan jag har haft stor nytta av min kollega Jimmie som fixade Posthotellet, Jacob som lät mig bjuda in folk via facebookgruppen Pedagogisk Pub och min syster Åsa som skickade hela upplägget från hennes grupp som ordnar pedagogisk pub i Lund.
Så här i efterhand kan man väl konstatera att tiden var både den bästa och inte. De flesta arbetar i ett rasande tempo i början av vårterminen och på vår skola är utvecklingssamtalen i full gång så energinivån är inte den högsta. Å andra sidan är det ju just i sådana perioder som man behöver fylla på energin och det gör man verkligen vid en tillställning som Pedagogisk pub!
I onsdags var jag med mina kollegor och 4 klasser på Universeum hela dagen. Vi har sedan höstlovet deltagit i ett projekt som heter Framtida transporter. Det har varit ett ganska hårt slit med att få det att funka med ett så pass fritt helklassarbete samtidigt som man måste ha parallella uppgifter som lyfter och stärker individerna och ger bedömningsunderlag för betyg.
Hela projektet har dessutom dokumenterats för att ingå som material i ett entreprenöriellt lärande projekt vi har på skolan som heter EVA. Många timmar har ägnats åt klippning och redigering på både iPad (som jag inte kan) och PC (som jag kan).
En lång historia kan göras väldigt kort..... vi vann!!!
Eller rättare sagt en av mina klasser vann, "min" klass vann!!!
http://www.universeum.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1227&Itemid=3
Nästa blogginlägg måste handla om vad jag och mina elever gör i klassrummet! Det är ju ändå där större delen av deras och mitt lärande sker!
Nu när arbetsveckan är slut har jag äntligen nån minut att tänka över ett par saker som hänt.
I måndags var det en pirrig men efterlängtad premiär av Pedagogisk Pub i Götet. Som vanligt har det varit en sån grej som jag gärna velat gå på, inte hittade och därför fick ordna en egen. Ja, egen och egen förresten, sånt går ju inte att ordna själv utan jag har haft stor nytta av min kollega Jimmie som fixade Posthotellet, Jacob som lät mig bjuda in folk via facebookgruppen Pedagogisk Pub och min syster Åsa som skickade hela upplägget från hennes grupp som ordnar pedagogisk pub i Lund.
Så här i efterhand kan man väl konstatera att tiden var både den bästa och inte. De flesta arbetar i ett rasande tempo i början av vårterminen och på vår skola är utvecklingssamtalen i full gång så energinivån är inte den högsta. Å andra sidan är det ju just i sådana perioder som man behöver fylla på energin och det gör man verkligen vid en tillställning som Pedagogisk pub!
I onsdags var jag med mina kollegor och 4 klasser på Universeum hela dagen. Vi har sedan höstlovet deltagit i ett projekt som heter Framtida transporter. Det har varit ett ganska hårt slit med att få det att funka med ett så pass fritt helklassarbete samtidigt som man måste ha parallella uppgifter som lyfter och stärker individerna och ger bedömningsunderlag för betyg.
Hela projektet har dessutom dokumenterats för att ingå som material i ett entreprenöriellt lärande projekt vi har på skolan som heter EVA. Många timmar har ägnats åt klippning och redigering på både iPad (som jag inte kan) och PC (som jag kan).
En lång historia kan göras väldigt kort..... vi vann!!!
Eller rättare sagt en av mina klasser vann, "min" klass vann!!!
http://www.universeum.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1227&Itemid=3
Nästa blogginlägg måste handla om vad jag och mina elever gör i klassrummet! Det är ju ändå där större delen av deras och mitt lärande sker!
lördag 1 februari 2014
Bollen rullar - värt en badge?
Jag har tänkt mycket den senaste tiden på vad digitala skollyftet gjort för mig. Jag har också tänkt på det där med att ansöka om en badge eller inte. Eftersom jag så ogärna lämnar saker i luften så slutade jag tänka idag och börjar bara skriva så får vi se vad det blir av det....
Vill man ha korta historien kommer den här.
Jag tillsammans med 8 andra personer har startat en grupp för att ordna Edcamp Göteborg. Kontakterna knöts via twitter och #digiskol. Vi hade ett första Edcamp den 15/1 det kom 80 pers och nästa är redan bokad.
I våra samtal har tanken om pedagogisk pub också funnits med och på måndag står delar av gruppen som ansvariga även för en sådan. Vi har fått Posthotellet i Göteborg att stå för lokalen en gång i månaden så länge vi vill, orkar och kan.
På min skola har vi använt formen för Edcamp på två av våra konferenser vilket gjort att vi numera pratar mer om vad vi gör i våra klassrum än vad vi gjorde innan.
Nedan följer den långa lite mer detaljerade vägen från soffan v.44 till värdskap för både Edcamp Gbg och Pedagogisk pub i Götet.
1. Den som innehar Digitala Skollyftets badge använder digitala verktyg för kommunikation, lärande och skapande.
Här började min resa med digitala skollyftet, twitter och mötesplatsskola v.44
Jag satt hemma och följde sändningen från mötesplats skola, till höger om bilden följde jag twitterströmmen då ett bekant namn dök upp. @herumahe undrade vad edcamp var och efter att ha hört svaret från sändningen kunde jag inte låta bli att skicka iväg ett par tweets.
På vägen till att bilda redaktionen startades en sidolinje om att ordna pedagogisk pub i Göteborg. Även om vi till slut bestämde oss för Edcamp fortsatte jag tänka på det där med pedpub och började fråga runt bland folk i min närhet med kontakter. En kollega till mig lyckades få kontakt med den ansvarige för bokningar på Posthotellet och stolt kan vi nu meddela att första måndagen i månaden ställer Posthotellet upp med lokal och sänkta priser i baren till alla som vill komma dit och prata skola.
2. Det är en person som både lär av andra och lär ut till andra i det utvidgade kollegiet.
Ja vad säger man här? En mörk onsdagskväll i januari samlades 80 lärare, rektorer och annat skolfolk på Schillerska gymnasiet i Göteborg för att lära av varandra.
På måndag är det hittills runt 30 personer anmälda till #pedpubgbg på temat det lustfyllda lärandet.
Digitala skollyftet har sett till att vi skolmänniskor i Göteborg fått platser och tillfällen att prata om den viktigaste arenan som finns - skolan.
3. Innehavaren använder sina färdigheter på ett sätt som gynnar utvecklingen av sin roll i skolan.
På min skola pratar vi mycket om lärande och om platser och former för lärande. jag introducerade som sagt Edcamp som konferensform för kollegialt lärande, hela mitt arbetslag var på Edcamp Göteborg och en hel del av mina kollegor kommer på pedagogiska puben på måndag.
Sammanfattningsvis så är jag så nöjd med senaste tidens utveckling!
Ärligt talat var nog min tanke från början att finnas med som deltagare i både Edcamp och andra tillställningar och hade inte en tanke på att arragera. Men huvudsaken är att bollen är i rullning.... nu får jag göra sånt jag älskar nämligen diskutera skola och lärande med ett mycket utvidgat kollegie!
Vill man ha korta historien kommer den här.
Jag tillsammans med 8 andra personer har startat en grupp för att ordna Edcamp Göteborg. Kontakterna knöts via twitter och #digiskol. Vi hade ett första Edcamp den 15/1 det kom 80 pers och nästa är redan bokad.
I våra samtal har tanken om pedagogisk pub också funnits med och på måndag står delar av gruppen som ansvariga även för en sådan. Vi har fått Posthotellet i Göteborg att stå för lokalen en gång i månaden så länge vi vill, orkar och kan.
På min skola har vi använt formen för Edcamp på två av våra konferenser vilket gjort att vi numera pratar mer om vad vi gör i våra klassrum än vad vi gjorde innan.
Nedan följer den långa lite mer detaljerade vägen från soffan v.44 till värdskap för både Edcamp Gbg och Pedagogisk pub i Götet.
1. Den som innehar Digitala Skollyftets badge använder digitala verktyg för kommunikation, lärande och skapande.
Här började min resa med digitala skollyftet, twitter och mötesplatsskola v.44
Jag satt hemma och följde sändningen från mötesplats skola, till höger om bilden följde jag twitterströmmen då ett bekant namn dök upp. @herumahe undrade vad edcamp var och efter att ha hört svaret från sändningen kunde jag inte låta bli att skicka iväg ett par tweets.
@herumahe verkligen kul om nåt hade ordnats i gbg! Gärna ed-camp och teachmeet! Jag kommer!!! @SaraMrtsell #digiskol
— Frida Hellgren Kesti (@FridaKesti) 30 oktober 2013
@FridaKesti @perfal @herumahe Det hoppas jag med! Skulle gärna gå på edcamp i Göteborg.
— Nina Ivarsson (@IvarNina) 30 oktober 2013
Det tog ungefär en vecka innan vi gått från att tweeta fram och tillbaka tills redaktionsgruppen för Edcamp Gbg var född. Per Falk gjorde en liten film om tråden http://pellepedagog.se/tagsexplorer-och-edcampgbg/På vägen till att bilda redaktionen startades en sidolinje om att ordna pedagogisk pub i Göteborg. Även om vi till slut bestämde oss för Edcamp fortsatte jag tänka på det där med pedpub och började fråga runt bland folk i min närhet med kontakter. En kollega till mig lyckades få kontakt med den ansvarige för bokningar på Posthotellet och stolt kan vi nu meddela att första måndagen i månaden ställer Posthotellet upp med lokal och sänkta priser i baren till alla som vill komma dit och prata skola.
2. Det är en person som både lär av andra och lär ut till andra i det utvidgade kollegiet.
Ja vad säger man här? En mörk onsdagskväll i januari samlades 80 lärare, rektorer och annat skolfolk på Schillerska gymnasiet i Göteborg för att lära av varandra.
På måndag är det hittills runt 30 personer anmälda till #pedpubgbg på temat det lustfyllda lärandet.
Digitala skollyftet har sett till att vi skolmänniskor i Göteborg fått platser och tillfällen att prata om den viktigaste arenan som finns - skolan.
3. Innehavaren använder sina färdigheter på ett sätt som gynnar utvecklingen av sin roll i skolan.
På min skola pratar vi mycket om lärande och om platser och former för lärande. jag introducerade som sagt Edcamp som konferensform för kollegialt lärande, hela mitt arbetslag var på Edcamp Göteborg och en hel del av mina kollegor kommer på pedagogiska puben på måndag.
Sammanfattningsvis så är jag så nöjd med senaste tidens utveckling!
Ärligt talat var nog min tanke från början att finnas med som deltagare i både Edcamp och andra tillställningar och hade inte en tanke på att arragera. Men huvudsaken är att bollen är i rullning.... nu får jag göra sånt jag älskar nämligen diskutera skola och lärande med ett mycket utvidgat kollegie!
fredag 6 december 2013
Kamratbedömning som lär om målen
Har under terminen satsat hårt på att mina elever ska bli mer medvetna om var de är, vart de är på väg och hur de kommer dit.
Mina elever är åttor nu och sen jag fick dem i sjuan har jag gjort mitt yttersta för att försöka guida dem mot målen i mina ämnen men frusterat fastnat i att det känns som ingen läser mina kommentarer. Visst har några sugit i sig men det har ändå på något sätt legat hos eleverna att själva välja om de vill läsa kommentarerna eller inte. Så kan man ju inte ha det.....
I slutet av vårterminen testade jag att låta eleverna bedöma varandra för första gången. Uppgiften då var att skriva en laborationshandledning åt någon annan. Handledningarna testades och bedömdes.
Under bedömningen fyllde eleverna i en mall där de besvarade ganska konkreta frågor och i slutet fick de sätta betyg. Det finns bara ett kunskapskrav för att formulera handledningar så de behövde bara sätta ett betyg och förklara varför de valt just det betyget.
Oj, vad bra det gick!
Aldrig har jag hört så aktiva diskussioner om betydelsen av kunskapskraven. Bedömningarna som gjordes var så detaljrika och konkreta, jag hade aldrig hunnit ge samma feedback som eleverna gjorde åt varandra. Fantastiskt tänkte jag, detta måste jag göra igen!
Sagt och gjort så la jag in en liknande uppgift tidigt i höstas. Utfallet var detsamma, bedömningarna var fantastiska på alla sätt och vis.......
Nytt sedan första gången var att de sedan fick en lektion på sig att utifrån kamratbedömningen förbättra sin rapport och sedan skicka in den till mig. Det märktes då tydligt, precis vad jag själv känt tidigare, ingen läste bedömningarna!
Utifrån detta har jag nu utvecklat mina bedömningscykler till att först skriver eleven. Sen är det kamratbedömning då man också diskuterar de aktuella kunskapskraven. Efter det får eleverna tid att förbättra sina texter men innan de lämnar in dem till mig måste de fylla i en egen kolumn i kamratbedömningen där de beskriver hur de använde kamratens kommentarer till att förbättra sig. Sen kommenterar jag innan eleven gör en sista förbättring som sedan skickas in för att betygsättas.
Har inte hunnit utvärdera vad eleverna tycker om metoden men spontana kommentarer har visat ökad förståelse hos eleverna för kunskapskravens betydelse, ökad förståelse för framåtsyftande återkoppling jämfört med summativ återkoppling och ett öppnare och mer tillåtande klimat mellan eleverna i klassrummet.
Mer lärande om lärande.....
Mina elever är åttor nu och sen jag fick dem i sjuan har jag gjort mitt yttersta för att försöka guida dem mot målen i mina ämnen men frusterat fastnat i att det känns som ingen läser mina kommentarer. Visst har några sugit i sig men det har ändå på något sätt legat hos eleverna att själva välja om de vill läsa kommentarerna eller inte. Så kan man ju inte ha det.....
I slutet av vårterminen testade jag att låta eleverna bedöma varandra för första gången. Uppgiften då var att skriva en laborationshandledning åt någon annan. Handledningarna testades och bedömdes.
Under bedömningen fyllde eleverna i en mall där de besvarade ganska konkreta frågor och i slutet fick de sätta betyg. Det finns bara ett kunskapskrav för att formulera handledningar så de behövde bara sätta ett betyg och förklara varför de valt just det betyget.
Oj, vad bra det gick!
Aldrig har jag hört så aktiva diskussioner om betydelsen av kunskapskraven. Bedömningarna som gjordes var så detaljrika och konkreta, jag hade aldrig hunnit ge samma feedback som eleverna gjorde åt varandra. Fantastiskt tänkte jag, detta måste jag göra igen!
Sagt och gjort så la jag in en liknande uppgift tidigt i höstas. Utfallet var detsamma, bedömningarna var fantastiska på alla sätt och vis.......
Nytt sedan första gången var att de sedan fick en lektion på sig att utifrån kamratbedömningen förbättra sin rapport och sedan skicka in den till mig. Det märktes då tydligt, precis vad jag själv känt tidigare, ingen läste bedömningarna!
Utifrån detta har jag nu utvecklat mina bedömningscykler till att först skriver eleven. Sen är det kamratbedömning då man också diskuterar de aktuella kunskapskraven. Efter det får eleverna tid att förbättra sina texter men innan de lämnar in dem till mig måste de fylla i en egen kolumn i kamratbedömningen där de beskriver hur de använde kamratens kommentarer till att förbättra sig. Sen kommenterar jag innan eleven gör en sista förbättring som sedan skickas in för att betygsättas.
Har inte hunnit utvärdera vad eleverna tycker om metoden men spontana kommentarer har visat ökad förståelse hos eleverna för kunskapskravens betydelse, ökad förståelse för framåtsyftande återkoppling jämfört med summativ återkoppling och ett öppnare och mer tillåtande klimat mellan eleverna i klassrummet.
Mer lärande om lärande.....
torsdag 21 november 2013
Uppstarter och Premiärer
Oj, vilken vecka!
I digitala skollyftet är uppgift 2 att dela ett eget formulerat personligt kursmål och intresseinriktningar/frågeställningar att ta med genom kursens gång.
När jag under uppstarten av #digiskol råkade på uttrycket Edcamp nappade jag direkt och tänkte att detta måste jag testa. Fick då ett förslag av #perfal att använda detta som personligt mål.
I digitala skollyftet är uppgift 2 att dela ett eget formulerat personligt kursmål och intresseinriktningar/frågeställningar att ta med genom kursens gång.
När jag under uppstarten av #digiskol råkade på uttrycket Edcamp nappade jag direkt och tänkte att detta måste jag testa. Fick då ett förslag av #perfal att använda detta som personligt mål.
— Per Falk (@perfal) 31 oktober 2013
Sagt och gjort! Den här veckan har jag jobbat från två håll. I tisdags kväll träffades en liten engagerad skara på Center för Skolutveckling för att börja planera för Edcamp GBG.
På ganska kort tid hann vi ganska långt, datum spikat 15/1, lokal ännu ej bestämd men alternativen är många, FB grupp öppnad (det fanns redan en)......
Parallellt med tankar på Edcamp GBG har också funnits tankar på att testa formen för Edcamp på våra LOL konferenser på skolan. Idag var det premiär!!!
Tyvärr hann jag inte själv vara med så mycket eftersom det krockade med en annan premiär (mer om den en annan gång).
Upplägget var följande:
I måndags mailade jag ut information om hur det skulle gå till.
Temat för dagen var att prata om hur vi gör för att tydliggöra för eleverna vad de är i sin kunskapsutveckling.
I personalrummet ritade jag upp ett rutnät med 9 rutor och instruktionerna var att om du hade något du ville berätta för dina kollegor skrev du upp ett B, ditt namn och en kort rubrik. Ville du hellre använda tiden till att diskutera kring något speciellt skrev du upp ett D, ditt namn och en kort rubrik.
Sedan fick alla se till att skriva upp sitt namn i de tre rutor som passade dem, vilket sedan representerade 3 salar, under 3 pass.
Som avslutning på dagen fick alla en halvtimme på sig att reflektera kring hur det hade funkat och vad de lärt sig om lärande. reflektionerna gjordes i ett diskussionsforum på Hjärntorget så att allas kommentarer blev tillgängliga för alla.
Klockan två startade konferensen och då var rutnätet fullt!
Jag hann sitta med i nästan ett helt pass och det kändes svårt att slita sig...
När jag kom hem efter mitt andra premiärmöte fick jag chans att läsa vad mina kollegor fått ut av dagen och det verkar ha gått hem!!!
I princip alla vill att vi ska använda samma form för konferenser igen, de flesta tyckte att de lärt sig något nytt om lärande och alla vill prata mer om pedagogik och bfl med sina kollegor i framtiden!!!!
GÖTT!!!!
Parallellt med tankar på Edcamp GBG har också funnits tankar på att testa formen för Edcamp på våra LOL konferenser på skolan. Idag var det premiär!!!
Tyvärr hann jag inte själv vara med så mycket eftersom det krockade med en annan premiär (mer om den en annan gång).
Upplägget var följande:
I måndags mailade jag ut information om hur det skulle gå till.
Temat för dagen var att prata om hur vi gör för att tydliggöra för eleverna vad de är i sin kunskapsutveckling.
I personalrummet ritade jag upp ett rutnät med 9 rutor och instruktionerna var att om du hade något du ville berätta för dina kollegor skrev du upp ett B, ditt namn och en kort rubrik. Ville du hellre använda tiden till att diskutera kring något speciellt skrev du upp ett D, ditt namn och en kort rubrik.
Sedan fick alla se till att skriva upp sitt namn i de tre rutor som passade dem, vilket sedan representerade 3 salar, under 3 pass.
Som avslutning på dagen fick alla en halvtimme på sig att reflektera kring hur det hade funkat och vad de lärt sig om lärande. reflektionerna gjordes i ett diskussionsforum på Hjärntorget så att allas kommentarer blev tillgängliga för alla.
Klockan två startade konferensen och då var rutnätet fullt!
Jag hann sitta med i nästan ett helt pass och det kändes svårt att slita sig...
När jag kom hem efter mitt andra premiärmöte fick jag chans att läsa vad mina kollegor fått ut av dagen och det verkar ha gått hem!!!
I princip alla vill att vi ska använda samma form för konferenser igen, de flesta tyckte att de lärt sig något nytt om lärande och alla vill prata mer om pedagogik och bfl med sina kollegor i framtiden!!!!
GÖTT!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)