Nu är äntligen nationella proven i NO både genomförda och färdigbedömda....
Äntligen för att då har jag fått "kvittot" på min undervisning de senaste 3 åren och kan analysera och förändra så att jag blir ännu bättre inför nästa läsår då nästa kull elever kommer.
Eller har jag verkligen det? Hur är det egentligen med validiteten och reliabiliteten på nationella provet i ett ämne som biologi i år 9?
Så här står det på skolverkets hemsida vad gäller de nationella provens konstruktion
"All bedömning ska vara valid (giltig och trovärdig). Det här innebär att den ska pröva rätt saker och göra det på ett sådant sätt att resultaten blir så informativa och användbara som möjligt. De nationella proven ska täcka så stora delar av kursplanen som möjligt, även om de av praktiska skäl inte kan göras så omfattande att allt finns med." http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov/hur-konstrueras-de-nationella-proven
För mig är det en gåta hur man tänker att man ska lyckas med detta i ett ämne där man uttalat gett läraren rätt att vikta det centrala innehållet. Jag måste nog säga att jag har lyckats vikta både bra och dåligt med tanke på att några av frågorna i A1 delen var mer eller mindre exakt likadana som de frågor jag använt tidigare när jag undervisat om just det innehållet men andra frågor var för mina elever helt nya.
För mig är det ytterligare en gåta hur man tänker när man väljer att fråga på innehåll som inte ingår i årskurserna man avser att testa av. En av frågorna handlade om en ekosystemtjänst som finns uttalad i årskurs 4-6 men inte i år 7-9. På Facebook skrev en lärare som svar på mitt ifrågasättande som svar att meningen med nationella provet är ju att testa av elevernas samlade kunskaper men det stämmer ju inte.
Så här skriver skolverket:
"Syftet med de nationella proven är i huvudsak att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, och ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå." http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov
Meningen är alltså att se till att min betygssättning är likvärdig och rättvis. Detta går ju omöjligt att kontrollera om man ställer frågor på sånt som jag inte ska undervisa om. Alltså saknas validitet.
Reliabiliteten då, hur är det med den? Jag och mina ämneskollegor har under samrättningen på flera ställen varit frågande när det gäller reliabiliteten.
Så här skriver skolverket:
"Bedömningen ska också vara tillförlitlig, det vill säga ha hög reliabilitet eller mätsäkerhet. För att säkerställa hög reliabilitet krävs att uppgifterna är utprövade i större grupper av elever. De nationella proven är alla utprövade i stor skala och därefter utvecklade med hjälp av vetenskapliga metoder. Därmed kan man säga att provuppgifterna i stor utsträckning är rensade från eventuella slumpmässiga fel som kan påverka resultatet."
http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov/hur-konstrueras-de-nationella-proven
Jag har fått lära mig att reliabilitet handlar om att du bör ha en tydlig koppling mellan frågan du ställer och svaret du är ute efter dvs. att bedömningen stämmer med frågan.
På en av frågorna svarade ca 70% av mina elever på något annat än vad som stod i bedömningen att de skulle ha skrivit. De resonerade rad efter rad kring något helt annat än vad som avsågs.
70% är en hög siffra! Man hade kunnat slänga ur sig att det beror på läsförståelsen, men på vår skola har eleverna ett högt resultat på denna del av de nationella proven i svenska. Alltså beror det på att reliabiliteten mellan ställd fråga och önskat svar var låg.
På en annan fråga hade man i uppmaningen till eleverna skrivit att de skulle ha med fördelar och nackdelar. Men i bedömningen stod ingenting om detta utan endast att eleverna skulle resonera utifrån flera aspekter och i flera steg. Varför då inte be om detta i frågan? Har man under utprovningen märkt att man inte kan testa av elevernas förmåga att resonera genom att räkna för- och nackdelar och ändrat bedömningsanvisningen men glömt ändra frågan? Ja, inte vet jag men det är låg reliabilitet.
Jag är inte emot nationella prov som så. Tanken med dem är god, det är bara omöjligt att säkerställa en likvärdig betygssättning på det här sättet. Vill man ha likvärdighet behöver man börja med undervisningen. Ett sätt att göra detta är att släppa sekretessen på proven så att man som lärare får fler övningsuppgifter att arbeta med i klassrummet.
Både i NO och SO har vi stor nytta av de frisläppta prov som finns. Vi använder de flesta av uppgifterna antingen som dom är eller för att göra om och göra liknande upplägg som passar till innehåll och årskurs. Det är så synd att det inte finns fler!
Hur gick det för mina elever då? Helt OK faktiskt. De fick strålande resultat på A2 delen och B delen. På A1 delen missade de en fråga pga av att de inte haft behörig NO-lärare på mellanstadiet och de missförstod vad man skulle skriva i svaret på 2 frågor. En del kom inte ihåg sånt vi arbetat med tidigare och en del kom ihåg allt. Inga nyheter med andra ord! Inga elever kommer att sänka sig, 2 av 109 elever kommer att höja sig.
Nästa termin möter jag nya 7or och kommer påbörja mina 3 år med dem som jag började med de elever jag lämnar ifrån mig. Genom att läsa tillsammans med dem från skolverkets sida:
"De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper." http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov
Hoppas att nästa årskurs kan ta mig på orden och förstå att lära gör man för att få kunskaper, inte för att få bra poäng på nationella proven.
tisdag 5 maj 2015
tisdag 7 april 2015
Mitt Påsklov
Äntligen är det Påsklov!
Jag har förstått att folk ser lite olika på det här med lov. En del anser att det värsta man kan göra mot sig själv är att jobba på lovet medan andra tycker tvärtom. Själv tycker jag inte att det är så svart eller vitt utan jag gör vad jag tycker funkar bäst för mig.
Det här lovet har jag gjort lite olika saker, några mer stimulerande än andra.
Jag bedömer elevarbeten....
Eleverna har skrivit korta texter om 3 olika miljöproblem och efter ett par omgångar av kamratbedömningar fått välja vilken av sina texter de ville få med till sitt betygsunderlag. Varje text är bara på 200 ord men jag har 109 elever, så det tar sin lilla tid. Som tur är börjar jag få in en bra metod för att vara rättvis och effektiv så det tar inte jättelång tid per elev.
Slutbedömningar är alltid spännande till en början eftersom det är då man verkligen ser om uppgiften blev bra eller inte och om vägen dit fick eleverna att utvecklas i rätt riktning. Sen är det ju inte superstimulerande att bedöma så många arbeten. Som tur var visade sig uppgiften vara mycket bra!
Jag fortbildar mig....
När det nationella provet är avklarat ska vi fortsätta vårterminen med teknik. Peppad av föreläsningar och workshops har jag bestämt mig för att det ska bli produktutveckling med fokus på datorspel.
Eftersom jag själv inte kan någonting har jag nu tagit chansen att ägna lite tid åt att lära mig scratch med hjälp av en webbkurs från webbstjärnan som jag fick tips om via twitter. Det tog ett par timmar men nu kan jag stolt säga att jag gjort ett spel med bäckfiskar, sjöstjärnor, krabbor och hajar. Ännu roligare är att jag vill fortsätta utanför kursen och göra spel som är "mina" och inte bara efter någon annans instruktioner.
Jag planerar....
När kursen blev avklarad började saker i min planering gå från luddiga till att mer och mer falla på plats. Så fort all bedömning är gjord ska jag börja författa den "officiella" planeringen med uppgiftsbeskrivning, tidplan och kunskapskrav.
Jag vilar....
Lov är lov! Ingen väckarklocka (förutom barnen), inget springande till bussen med kaffetermosen i högsta hugg. Utflykter med barnen och middagar med släkt och vänner. Gott om tid att gå ner i varv och ladda om batteriet inför nästa period.
Jag har förstått att folk ser lite olika på det här med lov. En del anser att det värsta man kan göra mot sig själv är att jobba på lovet medan andra tycker tvärtom. Själv tycker jag inte att det är så svart eller vitt utan jag gör vad jag tycker funkar bäst för mig.
Det här lovet har jag gjort lite olika saker, några mer stimulerande än andra.
Jag bedömer elevarbeten....
Eleverna har skrivit korta texter om 3 olika miljöproblem och efter ett par omgångar av kamratbedömningar fått välja vilken av sina texter de ville få med till sitt betygsunderlag. Varje text är bara på 200 ord men jag har 109 elever, så det tar sin lilla tid. Som tur är börjar jag få in en bra metod för att vara rättvis och effektiv så det tar inte jättelång tid per elev.
Slutbedömningar är alltid spännande till en början eftersom det är då man verkligen ser om uppgiften blev bra eller inte och om vägen dit fick eleverna att utvecklas i rätt riktning. Sen är det ju inte superstimulerande att bedöma så många arbeten. Som tur var visade sig uppgiften vara mycket bra!
Jag fortbildar mig....
När det nationella provet är avklarat ska vi fortsätta vårterminen med teknik. Peppad av föreläsningar och workshops har jag bestämt mig för att det ska bli produktutveckling med fokus på datorspel.
Eftersom jag själv inte kan någonting har jag nu tagit chansen att ägna lite tid åt att lära mig scratch med hjälp av en webbkurs från webbstjärnan som jag fick tips om via twitter. Det tog ett par timmar men nu kan jag stolt säga att jag gjort ett spel med bäckfiskar, sjöstjärnor, krabbor och hajar. Ännu roligare är att jag vill fortsätta utanför kursen och göra spel som är "mina" och inte bara efter någon annans instruktioner.
Jag planerar....
När kursen blev avklarad började saker i min planering gå från luddiga till att mer och mer falla på plats. Så fort all bedömning är gjord ska jag börja författa den "officiella" planeringen med uppgiftsbeskrivning, tidplan och kunskapskrav.
Jag vilar....
Lov är lov! Ingen väckarklocka (förutom barnen), inget springande till bussen med kaffetermosen i högsta hugg. Utflykter med barnen och middagar med släkt och vänner. Gott om tid att gå ner i varv och ladda om batteriet inför nästa period.
lördag 24 januari 2015
Konsten att bedöma ett samtal
Jag kan villigt erkänna att jag i min undervisning tränat vissa kunskapskrav ur Lgr11 mer än andra.
Det beror helt enkelt på att jag har haft svårt för att se hur vissa saker ska genomföras och inte tyckt att eleverna eller jag varit redo.
Typexempel på detta är kunskapskravet om samtal och diskussion.
Det beror helt enkelt på att jag har haft svårt för att se hur vissa saker ska genomföras och inte tyckt att eleverna eller jag varit redo.
Typexempel på detta är kunskapskravet om samtal och diskussion.
|
Motiverar ställningstagande
|
Eleven kan
samtala om och diskutera frågor som rör energi, miljö, hälsa och samhälle och
skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med enkla motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser.
|
Eleven kan
samtala om och diskutera frågor som rör energi, miljö, hälsa och samhälle och
skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med utvecklade
motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser.
|
Eleven kan
samtala om och diskutera frågor som rör energi, miljö, hälsa och samhälle och
skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med välutvecklade
motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser.
|
|
Diskussionsförmåga
|
I
diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och
argument på ett sätt som till viss del för diskussionerna framåt.
|
I
diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och
argument på ett sätt som för diskussionerna framåt.
|
I
diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och
argument på ett sätt som för diskussionerna framåt och fördjupar eller
breddar dem.
|
Nu går mina elever i 9an så nu är det dags, det går inte längre att skjuta upp!
Under hösten har jag gått en kurs i betyg och bedömning och den hjälpte mig verkligen att lägga upp undervisningen på ett nytt sätt.
Lång historia kort så undervisar jag i NO vilket har ett enormt innehåll och man har alltid känt sig stressad över att hinna få med allt av värde på bara 3 år. Utgångspunkten i min planering har därför varit VAD ska vi läsa om men kursen hjälpte mig att se att det är fel fråga.
Nu har jag istället tittat på terminen funderat över kunskapskraven/förmågorna och försökt få tillfällen till att TRÄNA på förmågan, en första BEDÖMNING och möjlighet till PROGRESSION inom alla förmågor och sen tittar jag på innehållet.
Eftersom samtal och diskussion varit eftersatt så började vi terminen med en första träning. Så här gjorde jag.
I slutet av en lektion visade jag eleverna kunskapskraven ovan och berättade att nästa gång eleverna hade lektion skulle vi träna på att samtala.
Lektionen efter var upplagd såhär:
1. Eleverna blev indelade i grupper om 4-5 elever i varje.
2. Alla grupper fick ett eget rum.
3. Alla grupper ansvarande för att spela in diskussionen.
4. De fick med sig ett papper med 5 allmänt hållna frågor om material.
5. Eleverna diskuterade utifrån frågorna i 15 minuter.
6. Hela gruppen fick tillsammans med hjälp av en matris bedöma hur det gått för 2 av gruppens medlemmar genom att lyssna igenom samtalet.
7. Matrisen skickades in, utan namn på de som blivit bedömda och med en kommentar om vad de tyckte de hade lärt sig.
Här är en del av kommentarerna:
"Vi lärde oss
att det är viktigt att lyssna på de andra så att man själv kan vara delaktig."
"Vi tyckte att detta var en ganska svår uppgift då vi hakade
upp oss på vissa frågor."
"Vi tycker att det var
svårare än vad vi trodde, men vi lärde oss hur man fördjupar sig I olika frågor
och för vidare diskussionen på ett bättre sätt. Övningen var väldigt rolig och
lärorik."
"Vi lärde oss mycket om hur man ska
diskutera för att nå de högre kraven, hur man fördjupar och breddar osv. Vi
lärde oss mer om material och mycket om hur det påverkar oss globalt. Vi
breddade diskussionen väldigt mycket och kom in på väldigt intressanta ämnen,
som rör samhälle, miljö och speciellt ekonomi. Ett bra tips är att om man
undrar något om det specifika ämnet så kan man fråga, förhoppningsvis vet någon
annan i gruppen något om det och då bidrar man till ämnesbredden."
Om ett par veckor är det dags för en ny diskussion. Den gången skickas ljudfilen in till mig för bedömning. Ska bli spännande att lyssna på!!!
onsdag 14 januari 2015
Flippat klassrum - revolutionärt eller ordinärt?
För ungefär ett år sedan föreläste jag och en kollega om flippat klassrum för en delegation från Tyskland. Under frågestunden i slutet kom en kommentar från en av deltagarna som jag tyvärr inte kommer ihåg ordagrant men på ett ungefär.
- Så egentligen är själva undervisningen fortfarande traditionell fast ni spelar in genomgångarna?
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi svarade men det är en sån där fråga jag går och tänker på ibland. För det är ju just det som gjorde att jag fastnade direkt när jag hörde talas om metoden. Jag satt nämligen fast i frustration. Frustration över att inte hinna med. Frustration över att jag måste bedöma förmågor hos eleverna som jag aldrig hinner träna eftersom de måste undervisas i stoffet först annars har de ju inget att visa sina förmågor kring. Ganska mycket frustration helt enkelt.
Sen hade vi en studiedag kring flippat klassrum.
Studiedagen hölls av Fredrik Eriksson och började redan en vecka innan med att vi fick länkar till några filmklipp att se och några program att titta lite på. Ganska snabbt in på första klippet fattade jag att det är ju detta jag behöver. Genomgångarna är de samma (fast kortare) men lektionstiden finns orörd till att göra annat.
Ett par år fram i tiden och flippandet rent tekniskt känns som vardag men effekterna gör mig fortfarande förvånad. Tysken hade fel! Min undervisning är inte traditionell längre och tiden jag lägger på att förmedla information i klassrummet är nästan borta. Istället har tiden börjat fyllas av att eleverna får träna förmågor utifrån det stoff de får med sig in i klassrummet från "läxan". Eventuella frågetecken kan redas ut under lektionstid och det stoff som behandlats kan bearbetas till kunskap hos eleverna.
För att ta steget mot det flippade klassrummet krävdes ingen revolution men effekterna av att ha gjort det är allt annat än ordinära!
Här är klippet som fick mig att börja flippa mitt klassrum!
- Så egentligen är själva undervisningen fortfarande traditionell fast ni spelar in genomgångarna?
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi svarade men det är en sån där fråga jag går och tänker på ibland. För det är ju just det som gjorde att jag fastnade direkt när jag hörde talas om metoden. Jag satt nämligen fast i frustration. Frustration över att inte hinna med. Frustration över att jag måste bedöma förmågor hos eleverna som jag aldrig hinner träna eftersom de måste undervisas i stoffet först annars har de ju inget att visa sina förmågor kring. Ganska mycket frustration helt enkelt.
Sen hade vi en studiedag kring flippat klassrum.
Studiedagen hölls av Fredrik Eriksson och började redan en vecka innan med att vi fick länkar till några filmklipp att se och några program att titta lite på. Ganska snabbt in på första klippet fattade jag att det är ju detta jag behöver. Genomgångarna är de samma (fast kortare) men lektionstiden finns orörd till att göra annat.
Ett par år fram i tiden och flippandet rent tekniskt känns som vardag men effekterna gör mig fortfarande förvånad. Tysken hade fel! Min undervisning är inte traditionell längre och tiden jag lägger på att förmedla information i klassrummet är nästan borta. Istället har tiden börjat fyllas av att eleverna får träna förmågor utifrån det stoff de får med sig in i klassrummet från "läxan". Eventuella frågetecken kan redas ut under lektionstid och det stoff som behandlats kan bearbetas till kunskap hos eleverna.
För att ta steget mot det flippade klassrummet krävdes ingen revolution men effekterna av att ha gjort det är allt annat än ordinära!
Här är klippet som fick mig att börja flippa mitt klassrum!
onsdag 19 november 2014
Kamratbedömning lär om lärandet!
När man börjar att arbeta mer formativt blir livet lite jobbigt!
Jobbigt för att om man ska effektivisera elevernas lärande krävs ju respons på deras arbetsinsatser och arbeten så ofta som möjligt och så tydligt som möjligt men helst utan poäng, betyg, värdeord eller matriser medan lärandet sker. Hur gör man då för att hinna?
Ett sätt att jobba är att inte lägga allt bedömningsarbete på sig själv som lärare utan ta in eleverna som hjälp. Jag talar såklart om kamratbedömning eller kamratrespons eller den strategi som kallas att aktivera eleverna som lärresurser för varandra. För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde jag mitt första stapplande försök genom att låta eleverna bedöma varandras laborationshandledningar.
Jag räknar mig själv som en ganska erfaren lärare. Erfaren dels för att jag har arbetat några år men också för att elevtyper jag kommit i kontakt med har skiljt sig mycket åt och då blir ett varierat och väl genomtänkt arbetssätt så småningom vardag. Ändå tog det mer än 10 år innan jag vågade testa kamratbedömning. Varför?
Först och främst har jag nog alltid sett mig själv som den som är bäst lämpad att ge feedback. Som lärare är det ju jag som sätter betyget i slutet på varje termin och det är ju därför mitt ansvar att under vägens gång motivera och förklara de olika betygsstegen. Kunskapskraven är ju så svåra och det är mitt jobb att översätta till respektive uppgift så att eleverna förstår.
Sen finns ju också rädslan för att eleverna ska vara taskiga. Tänk om elever utsätter varandra för kritik som blir personlig eller för grov. En utsatt elev kan lätt få en extra taskig kommentar och som lärare vill jag inte ge utrymme för sånt. Dessutom kan ju svaga elever känna sig dumma när de tvingas visa upp sina arbeten för andra. Det är ju mycket bättre om bara jag ser för då blir det mindre känsligt.
Så här i efterhand känns det jättekonstigt att skriva ner dessa farhågor eftersom inget av det visade sig vara något problem utan tvärtom var det mycket av det jag trodde som visade sig vara motsatt och nu vill jag aldrig gå tillbaka till ett klassrum där all bedömning bara sker mellan en lärare och en elev.
Mitt första försök innebar både att förväntningar infriades men också att gamla problem inte försvann. När det var dags för bedömning skedde något fantastiskt. I hela klassrummet satt elever och diskuterade kunskapskraven med varandra. Eftersom de den gången skulle bedöma ett anonymt arbete i grupp kunde diskussionen inte ske med den som skrivit handledningen utan istället med den man gjort laborationen med. "Hur ska man kunna sätta betyg på den här, det är ju jättesvårt?" "Jag känner att jag vill vara snäll men det gick ju inte att göra laborationen." "Om det bara finns ett kunskapskrav kan jag då sätta D?". Eleverna hade på mycket kort tid fått en helt ny förståelse för att det finns mål kopplade till satta bokstäver. När jag sedan läste igenom vad de skrivit till varandra blev jag nästan chockad. Feedbacken var otroligt tydlig, saklig och detaljerad. Även om det fanns undantag så såg det för de flesta mycket bra ut. Äntligen hade jag hittat ett sätt att effektivisera! Tänk att alla mina elever på 20 minuter hade fått sina handledningar bedömda...alla 110 stycken!!!
Jag hade vänt och vridit på mig tidigare under läsåret för att skriva så "bra" kommentarer som möjligt men kände mig så besviken över att de flesta elever inte verkade läsa vad jag skrev. När deras kamrater nu skrev istället tänkte jag att det skulle bli mer intressant att läsa. dessutom var ju deras ord riktade direkt till den handledning de bedömt och inte så allmänt hållna som mitt klipp och klistrande som jag tidigare använt för att snabbt klara av en bedömningsrunda. Men Tji fick jag....
När eleverna lämnade in sina förbättrade versioner såg jag att även om deras rapporter var mycket bättre så hade merparten av eleverna inte tagit till sig av de specialinriktade tipsen de fått i kamratbedömningen. Vad lärde jag mig av detta då? Jo, att låta eleverna få bedöma någon annans arbete utifrån de mål man arbetar efter har ett stort egenvärde. Eleverna tvingas ju förstå målen. När det sen är dags att gå tillbaka till sitt eget arbete såg de på det med nya ögon. Att läsa bedömningen man fick av någon annan kändes sedan inte lika relevant att ta tag i som den bedömning man gjorde åt sig själv. Summa summarum så visade sig kamratbedömning vara en av nycklarna till mitt absoluta slutmål att få alla elever att ta aktivt ansvar för sitt eget lärande.
Jag lärde mig en massa om hur viktigt det är att man är tydlig i beskrivningen av vad som ska bedömas, hur man får ett tillåtande klassrumsklimat och om knep för att få eleverna att ta till sig feedback från andra också. Men det får beskrivas i andra blogginlägg.
Jobbigt för att om man ska effektivisera elevernas lärande krävs ju respons på deras arbetsinsatser och arbeten så ofta som möjligt och så tydligt som möjligt men helst utan poäng, betyg, värdeord eller matriser medan lärandet sker. Hur gör man då för att hinna?
Ett sätt att jobba är att inte lägga allt bedömningsarbete på sig själv som lärare utan ta in eleverna som hjälp. Jag talar såklart om kamratbedömning eller kamratrespons eller den strategi som kallas att aktivera eleverna som lärresurser för varandra. För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde jag mitt första stapplande försök genom att låta eleverna bedöma varandras laborationshandledningar.
Jag räknar mig själv som en ganska erfaren lärare. Erfaren dels för att jag har arbetat några år men också för att elevtyper jag kommit i kontakt med har skiljt sig mycket åt och då blir ett varierat och väl genomtänkt arbetssätt så småningom vardag. Ändå tog det mer än 10 år innan jag vågade testa kamratbedömning. Varför?
Först och främst har jag nog alltid sett mig själv som den som är bäst lämpad att ge feedback. Som lärare är det ju jag som sätter betyget i slutet på varje termin och det är ju därför mitt ansvar att under vägens gång motivera och förklara de olika betygsstegen. Kunskapskraven är ju så svåra och det är mitt jobb att översätta till respektive uppgift så att eleverna förstår.
Sen finns ju också rädslan för att eleverna ska vara taskiga. Tänk om elever utsätter varandra för kritik som blir personlig eller för grov. En utsatt elev kan lätt få en extra taskig kommentar och som lärare vill jag inte ge utrymme för sånt. Dessutom kan ju svaga elever känna sig dumma när de tvingas visa upp sina arbeten för andra. Det är ju mycket bättre om bara jag ser för då blir det mindre känsligt.
Så här i efterhand känns det jättekonstigt att skriva ner dessa farhågor eftersom inget av det visade sig vara något problem utan tvärtom var det mycket av det jag trodde som visade sig vara motsatt och nu vill jag aldrig gå tillbaka till ett klassrum där all bedömning bara sker mellan en lärare och en elev.
Mitt första försök innebar både att förväntningar infriades men också att gamla problem inte försvann. När det var dags för bedömning skedde något fantastiskt. I hela klassrummet satt elever och diskuterade kunskapskraven med varandra. Eftersom de den gången skulle bedöma ett anonymt arbete i grupp kunde diskussionen inte ske med den som skrivit handledningen utan istället med den man gjort laborationen med. "Hur ska man kunna sätta betyg på den här, det är ju jättesvårt?" "Jag känner att jag vill vara snäll men det gick ju inte att göra laborationen." "Om det bara finns ett kunskapskrav kan jag då sätta D?". Eleverna hade på mycket kort tid fått en helt ny förståelse för att det finns mål kopplade till satta bokstäver. När jag sedan läste igenom vad de skrivit till varandra blev jag nästan chockad. Feedbacken var otroligt tydlig, saklig och detaljerad. Även om det fanns undantag så såg det för de flesta mycket bra ut. Äntligen hade jag hittat ett sätt att effektivisera! Tänk att alla mina elever på 20 minuter hade fått sina handledningar bedömda...alla 110 stycken!!!
Jag hade vänt och vridit på mig tidigare under läsåret för att skriva så "bra" kommentarer som möjligt men kände mig så besviken över att de flesta elever inte verkade läsa vad jag skrev. När deras kamrater nu skrev istället tänkte jag att det skulle bli mer intressant att läsa. dessutom var ju deras ord riktade direkt till den handledning de bedömt och inte så allmänt hållna som mitt klipp och klistrande som jag tidigare använt för att snabbt klara av en bedömningsrunda. Men Tji fick jag....
När eleverna lämnade in sina förbättrade versioner såg jag att även om deras rapporter var mycket bättre så hade merparten av eleverna inte tagit till sig av de specialinriktade tipsen de fått i kamratbedömningen. Vad lärde jag mig av detta då? Jo, att låta eleverna få bedöma någon annans arbete utifrån de mål man arbetar efter har ett stort egenvärde. Eleverna tvingas ju förstå målen. När det sen är dags att gå tillbaka till sitt eget arbete såg de på det med nya ögon. Att läsa bedömningen man fick av någon annan kändes sedan inte lika relevant att ta tag i som den bedömning man gjorde åt sig själv. Summa summarum så visade sig kamratbedömning vara en av nycklarna till mitt absoluta slutmål att få alla elever att ta aktivt ansvar för sitt eget lärande.
Jag lärde mig en massa om hur viktigt det är att man är tydlig i beskrivningen av vad som ska bedömas, hur man får ett tillåtande klassrumsklimat och om knep för att få eleverna att ta till sig feedback från andra också. Men det får beskrivas i andra blogginlägg.
torsdag 9 oktober 2014
LOL och Konsten att ställa frågor del 1
På måndag är det dags för en ny träff för att prata kring lärande på skolan igen. Inte för att vi inte pratar om lärandet annars men på måndag är det 2,5 timme helig tid, öronmärkt för att inrikta sig på bara lärandet!
Vi i LOL-gruppen är väldigt peppade eftersom det är dags för någonting svårt. Hur ställer man frågor egentligen?
Här kommer upplägget:
Vi i LOL-gruppen är väldigt peppade eftersom det är dags för någonting svårt. Hur ställer man frågor egentligen?
Här kommer upplägget:
Bfl-träff 5
Konsten att ställa frågor som för lärandet framåt
Som lärare ställer vi frågor till eleverna hela tiden och i en massa olika
situationer. För att öka effektiviteten av lärandet hos eleverna är vi många
som provat olika metoder för att ställa frågor. No hands up, miniwhiteboards,
kamratbedömning osv. Men har vi testat nya frågor?
Många av oss kontrollerar elevernas kunskaper både skriftligt och muntligt
i prov och läxförhör. Vi söker bekräftelse hos eleverna att de är med på vad
som pågår av typen Förstår du? Hänger du med? Men hur stor del av våra frågor leder
till något nytt?
För att
förbereda dig inför träffen ska du ha läst
Samtalsmodell
Introduktion (5 min)
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Inspirationsklipp
Finns det situationer som inte kräver feta frågor?
Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Avslutning (5 min)
Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.
Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.
Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……
Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…
Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som…….
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Inspirationsklipp
Diskutera
Vad väckte klippet för tankar hos dig som du kan applicera i din roll som lärare?
Vad är syftet med att ställa en fråga?
Hur formulerar man frågor som är feta?
Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Avslutning (5 min)
Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.
Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.
Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……
Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…
Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som…….
LOL på Nordlyckeskolan
Skolan jag arbetar på har en LOL-grupp och jag hade lyckan att få vara med och starta den. LOL står för Lär Om Lärande och vi arbetar med bedömning för lärande. Förkortningen är noga vald eftersom vi också vill att det ska synas att vi använder IKT som verktyg och att det ska vara roligt, om än utmanande, att utvecklas.
Eftersom det kommer en del frågor om hur vi lägger upp arbetet så tänkte jag bjussa på upplägget i det här inlägget. Jag vill dock betona att jag är inte ensam om arbetet även om det skrivs på min blogg utan skulle inte komma nånvart utan mina kollegor i LOL-gruppen Sandra Lundskog, Elinor Eklöf, Peter Sandström, Jonas Stenroth och Jennie Corneliusson Haraldsson.
Vi har så kallade Bfl-träffar ungefär en gång i månaden. Då kortar vi elevernas skoldag med 45min och sitter under förlängd arbetslagstid i 2,5h och fortbildar oss i något som utvecklar vårt sätt att lära och vårt förhållningssätt till lärande.
Träffarna under våren var knutna till boken "Att följa lärande" skriven av Dylan Wiliam. Till varje träff hade vi lärare en läsläxa kopplad till en eller fler av strategierna i boken. Tiden vi la på inläsning resulterade senare i en kompdag för alla i juni. Till det här läsåret har vi fortfarande bokens innehåll i bakhuvudet men väljer teman och läsläxor utifrån hur vi vill fortsätta vår utveckling.
Samtalsmodellen vi valt ser för tillfället ut som nedanför. Mycket är taget från den samtalsmodell som man använt på en del skolor i Lund kring bfl, en del har vi ändrat och reviderat efter att ha haft ett par träffar.
Eftersom det kommer en del frågor om hur vi lägger upp arbetet så tänkte jag bjussa på upplägget i det här inlägget. Jag vill dock betona att jag är inte ensam om arbetet även om det skrivs på min blogg utan skulle inte komma nånvart utan mina kollegor i LOL-gruppen Sandra Lundskog, Elinor Eklöf, Peter Sandström, Jonas Stenroth och Jennie Corneliusson Haraldsson.
Vi har så kallade Bfl-träffar ungefär en gång i månaden. Då kortar vi elevernas skoldag med 45min och sitter under förlängd arbetslagstid i 2,5h och fortbildar oss i något som utvecklar vårt sätt att lära och vårt förhållningssätt till lärande.
Träffarna under våren var knutna till boken "Att följa lärande" skriven av Dylan Wiliam. Till varje träff hade vi lärare en läsläxa kopplad till en eller fler av strategierna i boken. Tiden vi la på inläsning resulterade senare i en kompdag för alla i juni. Till det här läsåret har vi fortfarande bokens innehåll i bakhuvudet men väljer teman och läsläxor utifrån hur vi vill fortsätta vår utveckling.
Samtalsmodellen vi valt ser för tillfället ut som nedanför. Mycket är taget från den samtalsmodell som man använt på en del skolor i Lund kring bfl, en del har vi ändrat och reviderat efter att ha haft ett par träffar.
Samtalsmodell
Introduktion (5 min)
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Presentation av en undervisningsteknik, artikel, videoklipp eller ett
kapitel i en bok. Diskussion kring bestämda frågor.
Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.
Avslutning (5 min)Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.
Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som…….
Upplägg presenteras.
Vad jag har provat i klassrummet (30 - 40 min)
Max 2 minuter per lärare. Varje lärare återger kort vad de planerade
och hur det gick. Utgå från föregående Skriftlig planering.
Övriga gruppen lyssnar och sedan väljs en eller två kollegor ut som
får återkoppling för att utveckla det kollegan provat.
Nya idéer (50 - 60 min)
Presentation av en undervisningsteknik, artikel, videoklipp eller ett
kapitel i en bok. Diskussion kring bestämda frågor.
Vad jag gör till nästa gång (20 min)
Enskild skriftlig planering. Relatera till en av de fem nyckelstrategierna.
Avslutning (5 min)Ta 5 minuter och kolla runt vad de andra har skrivit. Mötet avslutas.
Skriftlig planering
Det mest intressanta idag var……Det jag tänker ta med mig in i mitt klassrum är..genom att göra såhär…Jag kommer främst att koppla arbetet till nyckelstrategin…
Digitala verktyg som kan vara användbara är…….
Jag skulle vilja hitta ett digitalt verktyg som…….
Den skriftliga planeringen är viktig och görs i vår lär(o)bok som ligger i vår lärplattform Hjärntorget. Alla kan se vad alla har skrivit vilket ökar det kollegiala lärandet genom att man kan tipsa varandra.
Då har ni fått koll på ramen! Nästa inlägg blir en beskrivning av nästa träff som är en introduktion till att lära oss mer om konsten att ställa frågor som för lärandet framåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)